när man har mycket att göra kommer det alltid något man måste tacka nej till pga tidsbrist men de tillfällen då man är helt ledig dyker det sällan upp något. 

Igårem/kväll fanns det inget jag såg fram emot så mycket som att jag idag skulle vara 100% ledig och bara kunna vara hemma med Zam och göra absolut ingenting om jag inte kände för det. Nu sitter jag här, på rumpan i soffan o det kliar i benen för att göra något men utan egentligen ha något intresse för att göra något. Borde gå ut o springa men har ingen motivation till det alls.

Hade kunnat åka hem till mamma o pappa för middag men känner verkligen inte för att sätta mig på tåget. Arlöv är bandlyst från kartan idag. De senaste 4 veckorna har jag haft 4 dagar då jag inte åkt till Arlöv. Funderar väldigt mycket på varför jag ens flyttade därifrån. Så många gånger jag ångrat det. Alla promenader till tåget i ösregn, väntan på försenade tåg sent på kvällen o tidigt på morgonen hade kunnat undvikas o istället bara vara en 6 minuters promenad om jag bott kvar i min gamla lägenhet. Samtidigt så älskar jag min lägenhet här i Lund, trädgården är underbar, omgivningarna så mycket härligare än de på Rapsvägen, grannarna trevligare och framförallt tystare (förutom fyllona ovanför ibland). Men, min gigantiska inglasade balkong är saknad likaså mitt stora vardagsrum där min soffa fick plats på riktigt och köket med många många skåp i. Men, 1400 kr mer i hyra, glasskärvor precis utanför ytterdörren, skrikande ungar på gården dygnet runt, tråkiga promenadslingor och det faktum att det är Arlöv påminner jag mig om var gång jag promenerar till tåget kl 22.00 på kvällen i ösregn efter en kväll i ridhuset. O så fort jag fått ett fast jobb med tillräckligt bra lön för att ha råd med bil så är nackdelarna med att bo i Lund jämfört med Arlöv helt bortblåsta. 

Snacka om sidorspår... men det är trots allt så att just nu när jag jobbar i stallet minst 3kvällar/v o åker dit ytterligare gånger för att ta hand om Felix så är det smådrygt att jag inte bor kvar där. Och så hade det varit smidigt o enkelt att promenera hem till mamma o pappa för gratis o färdiglagad middag! 

Borde göra något idag, har tvättat o gått en långpromenad med Zam, vaknade inte förrän närmre halv elva för ja somna inte förrän runt 3-4 tiden, mins inte när jag sov så länge sist men skönt var det! O det tyckte Zam också! Han sover fortfarande! 

Det är jobbigt för honom att vara med i stallet hela dagarna, blir längre dagar än vad han hade på dagis o så är det tråkigare. Fast han har fått leka en hel del för både My o Peps o Zaro har varit i stallet o även lille Dennis och igår var vi i Dalby halva dagen med Elisabeth o Yassa o spårade. Jädrans vad duktig han var då, första spåret gick så där, då la vi ett ganska långt o rakt spår med bara två skarpa svängar i ganska öppen terräng, ett enkelt spår kan man tycka men inte om man heter Zam o drar igång i 190km/h när det är rakt fram. Han får upp spåret o sen drar han, svänger sedan spåret så hinner han flera meter innan han reagerar. Yassa är tvärt om, hon går lugnt o metodiskt och upptäcker direkt om spåret svänger. Spår nr 2 la vi som ett jippo av svängar i ganska tät o jobbig terräng o jäklar vad han var klockren! Tror han gick fel 2 gånger o då upptäckte han det direkt o var på det omedelbart. Han behöver utmaningen, han behöver ett spår som tvingar honom att tänka, hålla nosen i backen och tempot nere. Det är så kul att se honom jobba, han älskar det, så fort jag fäster spårlinan o ger kommandot så är han iväg och vill knappt sluta. Vi har hittat det bästa stället att utgå ifrån också, rastplats en liten bit från skryllegården precis bredvid en liten kohage, möjlighet både till öppna spår och spår inne i skogen, tak över huvudet när vi sitter o fikar i väntan på att spåren ska lägga sig och hela kohagen till hundarna att busa lösa i efter att de jobbat färdigt (även om Zam får han linan på sig då fall i fall en annan hund kommer in i hagen). 

Världens längsta inlägg känns det som det blev just nu, smått meningslöst och en massa svammel! Precis som ett blogginlägg ska vara o en tydlig indikation på att jag är smått uttråkad.... tur man jobbar hela nästa vecka! 

om jag följer mina vanliga rutiner så bör bloggen från o med nu bombaderas med meningslösa och tråkiga inlägg för tro det eller ej: Jag är sen igår officiellt arbetslös! Men, faktiskt bara en kort period! Ska få en timanställning som lärarvikarie inom Malmö Stad o har hitintills 5 arbetspass inplanerade i januari o februari. Det är inte mycket en så mycket bättre än ingenting. 

Jobbar lite till o från i stallet också men det räknas inte riktigt i min värld. 

Så på måndag är det söka jobb som gäller registera CV på en miljoner olika sidor, skicka mail till varenda människa jag kan tänka mig behöver en ny medarbetare, i nuläget inom vilken bransch som helst, bara det är ett jobb, men i framtiden hoppas jag innerligt på en anställning inom personal o organisationsutveckling. Jag vill verkligen få ett jobb där jag kan använda mig av det jag lärt mig under mina 5 långa år i skolan o gejen är den att det är väldigt mycket olika jobb som kan ha nytta av den kunskapen. För det är lika mycket fördelar som nackdelar med att ha läst breda o smått ospecificerade utbildningar där svaret på frågan "vad är du utbildad till" är en halv roman. Ibland undrar jag om jag ens vet själv men när jag läser jobbannonser så känner jag hyfsat ofta att jag har exakt de egenskaper och kvalificationer som de söker. Tyvärr saknar jag ofta den praktiska erfarenheten de efterfrågar, men någonstans måste jag få börja. Det går inte att få arbetserfarenhet utan att få ett arbete. O ser man till vilken erfarenhet jag har så är det ganska mycket o bred erfarenhet för jag har haft ganska många olika jobb o det ena har inte varit det andra likt så erfarenhet har jag gått om, bara inte alltid just exakt det som efterfrågas. 

Fram till jag får jobb kommer fokus ligga på (förutom sökande av jobb då) träning! Har blivit så otroligt förslappad de senaste månaderna så jag skäms. Det är på gränsen till obehagligt att titta på mig själv i spegeln, inte för att det är så överdrivet mycket större men muskeldefinitionen är borta o samtliga kroppsdelar är mycket mycket mycket slappare än vad de borde vara. Har kommit på den absolut bästa dieten nu också nämligen Arbetslöshetsdieten. Den går ut på att endast handla det ytterst nödvändiga i matväg fram till att jag får lön igen o hur gott det än är så är godis inte nödvändigt. (förutom en bit choklad just den där speciella veckan i månaden) O sen lägger man till att 40h i veckan nu blir ledig eftersom jag inte har ett jobb att gå till så då kan minst 20 av de timmarna tillbringas på gymmet eller ute på löpspåret! 

Det jobbiga är att börja om från början med löpningen. Har inte löptränat ordentligt sen i sommras, så det är att f hjärnan att förstå att det inte går att springa milen på 50 minuter första rundan utan att jag kanske måste börja om med att lyckas ta mig runt 5km i taget i joggingtempo. Men, å andra sidan så brukar det gå snabbt att komma igång igen för det är bara sista månaden jag inte tränat alls, hela hösten var jag trots allt på gymmet ett par dagar/v o körde blandat styrka o kondition. 

men, allt börjar på måndag så även ikväll tänker jag sitta o njuta av en stor skål godis o av någon märklig anledning titta på New Moon... den är lika dålig som den var första gången jag såg den men TV är ett trevligt sällskap på sätt o vis.