känns som denna helg är dedikerad till min vovve, idag åkte jag och Ewa med Zam ut till Dalby, hade tajmat det fint så bussen till Torna Hällestad skulle matcha så vi kunde åka ut o hälsa på Roy när vi ändå var där, men självklart så var man tvungen att beställa den bussen som taxi på lördagar, något vi inte hade en aning om, så vi gick i stället, promenerade ut till betet, pussade lite på Roy och Charlie, kontrollerade att Roy inte är mer halt än vad han får lov att vara, vilket han som tur var inte var, bara lite lite när jag smackade på honom i lite trav, så det kände skönt. Han ser lite tjockare ut också så där är nog lite mer gräs än vad jag tyckte det var när vi släppte honom. Efter att ha pussat på dem så promenerade vi vidare, tog en runda genom trollskogen o tillbaka via Skrylle, stannade på vägen o hade picknik då även Zam fick en dubbelmacka med leverpastej som försvann mycket fortare än våra, så han stirrade sedan blint på oss och såg verkligen ut att undra hur och VARFÖR vi fick mycket mer mat än honom, försökte förklara för honom att om man bara är ca 50-70% så stor som oss andra så ska man bara äta 50% så mycket men han ville inte höra på det örat. Så han gick iväg en bit o åt en massa gräs medan jag o Ewa käkade Marabou Cookies :)

När vi väl hittade tillbaka till dalby och lyckats komma hem så hade vi varit ute i närmre 5½ timme allt som allt och när vi kom hem så la sig faktiskt Zam och sov och har varit någerlunda lugn sedan dess. Han fick dessutom mat och en halv Coop-fryspizza till middag så nu är han ganska nöjd med livet tror jag.

Imorgon kommer Sally för att hjälpa mig att få pli på honom, för även om vi gick nästintill 2mil idag så hade Zam fortfarande ork att försöka hoppa på en annan hund på vägen hem från tågstationen, han går mest in för att leka men nu har det börjat slå över beroende på hur den andra hunden reagerar så imorgon blir det privat träning här hemma ihop med Sally och jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot det. Har en känsla av att det kommer bli jobbigt för jag måste skärpa mig som fan för att få ordning på honom. Det fungerar inte som han är nu. Han driver mig till vansinne, kan gå super snällt o ordentligt både i koppel och lös o så kommer det en annan hund eller en katt o så är han helt okontaktbar. Hemma blir han bara stirrigare och stirrigare så det är inte ens kul att ta hem folk länge för Zam är bara en pain in thas butt... han är aldrig lugn så länge jag inte är ensam hemma o har suttit still en längre tid så han vet att vi inte ska göra något, men sen råttjäveln kom in i lägenheten så reagerar han konstant på alla ljud utanför fönsterna och står med framtassarna i fönsterkarmarna för att spana ut. Hade en diskussion med kvinnan i djurbutiken ang om att ev byta foder på honom men hon tyckte att jag har ett bra foder, iom att han hade mkt problem med magen som yngre, men så nämnde hon att det kan vara höfterna som bidrar till att han är så hyper, för att de är ojämna och bidrar till en konstant spänning som visar sig genom hans hyperaktivitet. O det ger mening, nu tror jag att det handlar mycket om träning, hundmötena i koppel är bara träning och konsekvens från min sida, men just hans stirrande kan mycket väl ha med det att göra. Jag vet ju hur jag själv är när mina leder har en dålig period och värker mycket, då har jag enormt svårt att koppla av och vara still för det kryper i hela kroppen, men även om det är det som bidrar så måste det finnas något jag kan göra åt saken för jag blir snart tokig på honom. Satt hemma hos Jazze igårkväll och han låg inte ner i mer än 30 sek/gång på 3timmar, o då hade han fått en ordentlig promenad på vägen dit. Börjar bli lite tokig på honom. Men nu sover han iaf så jag får helt enkelt börja gå 2mil med honom varje dag. Snacka om att jag kommer bli vältränad.

Tog milen på 54.58 igår, trodde det skulle gå mycket långsammare för fy katten vad det tog emot, det var väldigt kvavt, kom åska på kvällen sen som verkligen behövdes. Benen kändes ovanligt tunga och höften har börjat säga emot. Direkt när nästa lön kommer så är det iväg till löplabbet och skaffa nya skor som gäller för jag måste göra något åt mina sneda steg. Har iprincip inte slitit någonting på sulans insida men utsidan ser ut som om den har blivit avhyvlad med en osthyvel. så det är inte helt ergonomiskt för resten av kroppen. Men, denna månaden blir det inga nya skor. Det blir inget nytt alls, efter att jag betalar Sally imorgon så blir det snabbmakaroner och varmkorv resten av månaden ^_^ min ekonomi är lite under isen just nu för att vara snäll mot den, men va katten, det gör ont men går ändå! Det som gör mest ont just nu är att min älskade lilla laptop avled i början på veckan, det sa bara poff... måste få tag på HP-supporten o se om det finns någon möjlighet att lämna in den om det finns garanti kvar men deras öppetider är väldigt väl tajmade med mina arbetstider så jag har inte fått tag på dem ännu. Hoppas att det är något som kan å på garantin för även om jag tycker väldigt mycket om min stora gamla laptop som jag använder just nu så är den stor och gammal och det finns lite mer än en anledning till varför den blev pensionerad. Hade denna kraschat så hade jag inte blivit förvånad, ledsen, men inte förvånad för den har varit döende flera gånger redan, men ja, den hänger med just nu som tur är.

anmälde mig av någon dum anledning till Göteborgsvarvet 2013 nu i helgen också, kom upp på Malmömilens Fb-sida om att anmälningstiden snart går ut o jag behöver en ordentlig morot för att hålla igång löpningen över vinterhalvåret så varför inte 2.1mil den 18e maj. Så nu är det hårdträning som gäller fram till dess. Det är ca 2mil från betet och hem så det blir att jogga hem därifrån i slutet på sommaren. Ska ta med inlines och rulla hem en gång först så jag vet exakt hur långt och vilken väg jag ska springa för är det mer än 2mil så kommer jag på allvar dö om jag försöker få mig själv till att göra det nu. Tror risken finns att jag kommer avlida eller iaf missta båda benen och lungorna under Gtb-varet också, men där är sjukvårdare på plats så det ska nog gå :p

Det var en gång Herr Råtta, han var grå/brun och nästan 15cm lång, om man inte räknr in svansen då. Svansen är hans stolthet och är nästan hela 20cm lång. Herr Råtta ville upptäck världen så han klättrade in genom ett fönster och ner bakom ett dammigt element. Efter att ha besökt sina släktingar DammRåttorna så mötte han en stor hund som försökte äta upp honom. När den stora hunden försvann var det ett ännu större monster som försökte tvinga ner Herr Råtta på golvet. han kämpade tappert för att hålla sig kvar med sina vänner Dammråttorna men tog till sut till flykten. Över golvet sprang Herr Råtta och in under en soffa. Men det stora monstret gav sig inte. Helt plötsligt lyftes soffan och Herr Råtta miste sitt gömställe. Livrädd sprang han tvärs över golvet tillbaka till DammRåttorna, skrikande på hjälp under hela färden. Men även denna gång kom först det flåsande mindre monstret efter honom och när det försvann så kom det stora monstret efter stackar Herr Råtta. Han övergav DammRåttorna och försökte vira bort monstret genom att springa på andra hållet, men det var en återvändsgränd

Herr Råtta hittade något stort svart att klättra upp på och satte sig ovanpå en väska för att hämta andan.

I ett tappert försök att fly tänkte Herr Råtta att jag kan ju klättra uppåt. Så han klättrade upp för en jacka och ner  en illaluktande väska som stod på hatthyllan. Äntligen tänkte Herr Råtta, säkerhet.

Men lyckan var kortvarig. Helt plötsligt kände Herr Råtta hur hela väskan svajade till och föll, för att dämpa fallet kröp han ner i gympaskon som låg i väskan och fick direkt när han landade på golvet en handduk över huvudet, runt både han och gympaskon. Livrädd som han var försökte han desperat ta sig ut ur fällan och precis innan han skulle bli utsläppt så hoppade han och sprang, tillbaka in i lägenheten. Han ville ju upptäcka hela lägenheten innan han blev utkastad.

så Herr Råtta klättrade runt bland sladdar och skrivare, upp och ner för att förvirra monstret som hela tiden tittde på honom och pratde med honom på ett språk han inte förstod. Efter en stund tröttnade han på att klättra upp och ner där så han sprang tillbaka in under soffan och medan monstret tittade på andra hållet så smet Herr Råtta bort.

Vart han tog vägen är det ingen som vet. Kanske hittde han ett nytt gömställe där han stannar till lyset släcks för att sedan traska runt i lägenheten och tugga sönder allting eller kanske sprang han ut genom dörren för att söka sig nya äventyr.

idag blev ytterligare en sån där påminnelse dag kring att jag verkligen verkligen verkligen vil ha en bil. Kom på tåget hem från stallet, trött o småirriterad för att hästkräken inte fattar bättre än att galoppera på asfalt trots att han precis är på väg att sättas igång efter en hovbensfraktur... o så är där smockfullt med människor. Ghaaa, varför åker folk tåg klockan 17.30 en söndag???? Ska de inte vara hemma o äta söndags middag då? Så irriterande.

Måste lista ut vad det är för fel på min mage just nu också, mår illa så fort jag äter någonting. Började igår innan loppet, frukosten var svår att få ner o sen åt jag en bit jätte god paj hemma hos Tina men efter varje tugga så vände sig magen på mig, o så har det fortsatt hela dagen idag. Sitter o försöker få ner en tallrik med fil o flingor men det går inte så jädrans bra. O det mest irriterande är att jag är hungrig så jag vill äta den där filmjölken men min mage håller inte riktigt med. Har bara ätit två mackor så det behövs lite mer mat i magen idag om vi säger så. Men ja, det ger sig väl.

Börjar jobba på riktigt imorgon, efter en veckas praktik ska vi nu klara att nå alla samtalsmål o lösa alla problem som uppstår själva. Det känns lite små nervöst, men jag försökte få in vanan av att ringa vår hjälplinje redan förra veckan o den får vi ringa när var o hur vi vill så det ska nog gå bra. Känns smådrygt att nu när jag efter 4v med regelbundna 8-16.30 tider börjar jobba oregelbundet redan imorgon, har arbetstider där jag börjar allt från 7.45 till 12.45 o slutar tidigast 17.30 o senast 21.15 så något regelbundet blir det inte framåt i tiden. Måste försöka planera ihop tiderna med träningen så jag inte slappar av med löpningen bara för att MM är avklarad. Ska fortsätta springa 3dagar/v men får börja göra det på fm de dagar jag jobbar sent. Är ledig hela midsommarhelgen så där är iaf 2dagar fria till att löpa med en vilodag imellan :) Ska försöka klara av att springa 2mil utan att stanna innan sommaren är slut. Tänker inte anmäla mig till nån halvmara men kan springa ett själv på eget bevåg utan massa människor att trängas med :)

Nä, ska göra ett glas O'boy o försöka få ner i magen. O slänga ut hunden för fy fan vad hans fisar luktar illa.

överlevde malmö milen o kom i mål på 56.23 1min o 23sek långsammare än jag ville... så jävla störigt. Där var ganska duktig med folk o ganska många trånga passager där man tvingades anpassa tempot efter den som låg framför en så det var lite små frustrerande o störde tempot en del, men samtidigt tvingade det mig att hålla tempot uppe under de perioderna då benen började kännas tunga. Ångrar att jag inte ökade upp tempot mer redan på 8km, började inte gasa förrän 9 o speedade inte på riktigt förrän de sista 100meterna, hade kunnat pressa bort den där minuten... min löpklocka hade jag tydligen fått igång nån sekund efter starten registrerde  så jag trodde jag kom in på 55.56 men det stämde tydligen inte när resultatet kom upp på hemsidan. Sjukt irriterande.

sitter o tittar på "When a man loves a woman"... dum film att titta på när man är ensam o trött... på tok för seriös och sorgsen o hemsk för min sinnesstämning just nu... men likförbannat kan jag ju inte stänga av mitt i...så det är ju bara att sitta här o gråta till denna hemska film..

idag har varit en sån jobbig dag, sov dåligt, vaknade kl 4 imorse i natt igen, grymt dryg när man somnar 23.30 dagen på jobb var mycket långa struliga samtal, tror jag snart har ringt varenda hjälplinje o avdelning vi har att tillgå. Några supertrevliga kunder o några som inte var riktigt lika trevliga men jobbet är kul, det är mycket att hålla i huvudet o mycket problemlösning men det är kul. Kollegorna är sjukt sköna så det finns alltid någon att fråga om man inte får rätt på det.

Åkte ut till Usport för att hämta ut min Malmö Milen tröja som jag skulle fått ut ihop med nummerlappen men som de missade att lämna ut när Tina hämtade lapparn, ringde dem på lunchen för att dubbelkolla att tröjorna fanns där, men tro fan att efter 30 minuter på en äckligt varm buss sittande bakom en kille med världens armhålestank o bredvid en tjockis som bara luktade svett så visade det sig att tröjorna inte alls fanns kvar där, de hade blivit hämtade strax efter att jag ringt. Fattar inte det; hur svårt kan det vara att lägg undan min tröja då om jag precis ringt o sagt att jag skulle komma o hämta den? Så jävla irriterad var jag när jag en stund senare satte mig på bussen på väg tillbaka till Malmö C, så 60 minuter på äckligt varma stadsbussar av ingen anledning alls. Så nu måste jag klydda med att få tag på tröjan imorgon innan starten. Från början var det sagt att vi kunde hämta tröjorna efter loppet men nu måste man hämta den innan o de stänger ju 1h innan första start. Så jädrans irriterande, det regnar nu o ska regna hela fm imorgon så jag är ju inte direkt intresserad av att sitta där o bara vänta i över 1h, ensam... hur kul är det? Samtidigt är jag inte så intresserad av att åka tåg fram o tillbaka ytterligare en extra gång för att hämta den långt innan start o sen åka tillbaka... Kanske åker med tina ut men bussarna till Lomma är inte precis vältajmade o så frekventa i sina avgångar så det blir ev bara klyddigt.

Är så trött på kollektivtrafiken, eller, nä, kollektivtrafiken fungerar bra, det är egentligen inte den det är fel på, jag är bara trött på att behöva nyttja den flera gånger per dag. Hade sparat så himla mycket tid om jag bara haft råd med bil, 1h var gång jag hade åkt till o från stallet hade jag sparat med bil o då är inte väntetiderna på tåget inräknat. Som den där halvtimmen man måste sitta o vänta ut när jag kommer hem 16.30 o inte hinner med 16.52 tåget utan måste vänta på 17.20 så mkt tid som hade kunnat användas till så mkt bättre o roligare saker.

Är just precis nu inte super pigg på att springa alls imorgon. Körde sista löprundan i onsdags, tog typ 7km med en snitt tid på 5.56/km o då stannade jag för att knyta skorna o för att gå upp för backen för jag inte alls orkade springa. Så det känns pepp...Ska klara loppet på 55minuter, senaste tiden på milen var 56.28 så det är 1½min som ska bort, det är fullt möjligt om jag bara kan behålla ett jämt tempo.

o tydligen åkte Sverge ut ur EM, jag trodde de bröt för halvlek, så engagerad var jag i matchen :p

det är lite häftigt hur man kan vinna respekt för människor som man inte ens känner genom att själv hamna i situationen de är i.

Vi ska börja svara på riktiga samtal på måndag, då får vi sitta två o två för att hjälpas åt o det ska bli skitkul, nervöst, men kul. Vi har suttit o ringt till varandra med påhittade case för att öva på att hitta rätt i systemen o svara på frågorna o det är svårare än jag kunde tro. Varje system för sig är inga större problem men när man ska lista ut vad det är kunde vill och framför allt minnas vilket system jag hittar den saken, där kommer mitt problem in. Där är sjukt många system och sökvägar, men, där är det en fördel att ha ett minne som fungerar ibland, tydligen fungerar det ganska bra på mobiltelefoni. Jag kan inte minnas att ta med plånboken och pendelkortet när jag går hemifrån på morgonen men jag kan memorera merparten av erbjudanden som företaget erbjuder :p

paniken som uppstod i morse när jag satt på tåget på väg till Malmö och när konduktören kom så tror jag att den mesta av min färg i ansiktet försvann när jag insåg att plånboken låg kvar i den andra väskan, hemma. Han var jätte snäll, sa att han skulle komma tillbaka senare så jag skulle få tid på mig att leta, han får ju inte lov att säga att det är ok att åka utan biljett så jag blev SÅÅ tacksam för att han gjorde så, för han precis som jag visste ju att han inte skulle komma tillbaka innan vi var framme. Sen på vägen hem köpte en av kollegorna en biljett till mig. Men det är så typiskt mig, mamma messade i förrgår o frågade om det var mina nycklar som låg i sadelkammaren, självklart var det de! Måste börja klistra fast sådana saker i handen på mig själv.

Har haft en mindre helvete med hästarna förra veckan. Samma dag som Roy var på ATG och fick bekräftat kotledsinflamation i BÅDA frambenen så gick Felix o blev blockhalt när Sofie red honom på lektion.

Roys prognos är inte bra, han får åka på bete på midsommar o vila sommaren ut o sen får vi se vad som har hänt, om de läker ut eller vad de gör. Där är någon ny behandlingsmetod som Helena vill testa på honom om han inte svarar på denna behandlingen så hoppet är inte ute, men prognosen för att han ska bli helt frisk är inte jätte god.

Felix däremot hade en liten hovbensfraktur. Åkte till stallet halv sju på torsdagsmorgonen för att hinna kolla honom innan jobb, men det var bara att meddela att jag inte skulle komma till jobb o fixa skjuts o tid hos ATG. Var livrädd för att det var hans gamla senskada som hade gått upp så jag kan ju erkänna att tårarna började spruta både en och tio gånger på morgonen när ja kom dit o benet var dubbelt så stort som dagen innan o hältan 50 gånger värre. Men lättnaden blev lika stor när Helena bekräftade att senan var 100% hel o hon började prata om en hovböld :) Har aldrig hoppats så mycket på en hovböld som då, men hon hittade ingen så det blev en röntgen o då hittade hon en liten krossfraktur i utkanten av hovbenet. Jätte liten, mest troligt orsakad av ett dumt feltramp på en sten. Så det är 4v skritt o sen tillbaka för en ny bild när Jenny kommit hem bara för att dubbelkolla att den läkt ut. Så det var riktigt riktigt riktigt skönt. Var så lättat när vi kom hem. O inte nog med att han skulle bli helt återställd, hästen STOD upp i släpet när vi kom hem. De senaste 2-3 gångerna vi åkt hem från ATG med honom har han hittat på dumheter som att lägga sig ner, eller trampa av sig alla skorna, men i tordags så stod han 100% lugnt och stilla o han gick lätt upp i släpet både dit och hem.

Löpningen går också framåt. Sprang 11km i onsdags på 1.03 så det betyder milen på 58-59 någonting, LITE snabbare än första gången. Har sprungit hela milen utan att behöva stanna nu 4 gånger så det känns bra, tron på att klara loppet på 55 på lördag börjar stärkas. Kanske lite i överkant att tro att jag kan få ner det så mycket på bara en vecka, men vinnarskalle har jag så med rätt draghjälp ska jag fan kunna dra på de sista 5km. När man väl har klarat fler kilometer än vad som är kvar så är det bara att dra på o hoppas på det bästa :p

sovdags... förstår inte hur hjärnan o kroppen kan förstå att det är fredag idag, brukar gå o lägga mig senast 23 på vardagarna för att ha en chans att få tillräckligt med sömntimmar men nu är kl 00.30 o jag har inte ens börjat gäspa :p