Det här med att folk tror att man är social bara för att man har djur kan jag bara inte greppa... 

minns alla gånger jag åkte tåg med Sune (kaninen) o alla som satt nära en skulle prata... Why?  

O som idag, där ligger jag på en gräsmatta långt bort från där alla andra ligger, bakom några buskar, halvt gömd bakom högt gräs som jag trampat ner med hunden i halvlång lina. Ok, jag köper att killen undrade om hans  hundar fick hälsa (för det var ju redan framme o hälsade) men sen när det visar sig att min hund ville slåss med hans hane o hans tik inte visade något intresse för min så kan  man ju gå... 

nä, då ska man stå och prata om det som vi uppenbarligen måste ha genemsamt, dvs hunduppfostran.

Han första fråga : varför har du honom inte lös? 

Mitt svar borde ha varit: varför har du inte dina kopplade? Men jag svarade istället att det var för att jag vill veta vart han är o se till att han inte sticker. O så började han prata om att det inte är kommandon de ska kunna utan veta när man måste lyda, o lyda matte måste vara viktigare o roligare än något annat o bla bla bla... där står jag allmänt obekväm i bikini... Vad i att jag ligger långt bort från alla andra människor får folk att tro att jag vill sluta läsa min älskade Game of thrones bok och börja diskutera hundpsykologi med dem? 

Bara för att man har hund betyder det inte att man måste vara social. Tvärt om, min hunds sällskap gör ju att jag kan slippa människors sällskap o ändå inte vara ensam!!! Jag vill inte vara social med främlingar när jag ligger i bikini med min bok långt bort från alla andra... och,  bara för att jag har hund så vill jag inte diskutera hans uppfostran (eller brist på uppfostran) med en främling. Vill jag prata med andra hundägare så går jag till en hundgård. Punkt. 

Förövrigt så hoppade jag Franz för andra gången idag, försökte göra läxan inför nästa veckas hoppträning, det gick ju så där. Tanken var att galoppera över bommar i en 8:a med tydligt markerade svängar o raktriktningar. Jag kunde inte ens galoppera ett halvt vart på ena volten. Bockelibockelibock. Jävla häst. När han inte  kom undan med att bocka så körde vi lite Wannabee spanska ridskolan men hopp på bakbenen o frambenen i luften. När jag lät honom hoppa några hinder så blev han glad, då gick han helt ok men sen sticker han efter hindret o går inte att svänga utan att han bockar. 45 min o till slut lyckades jag trava volten runt över bommarna utan bocksprång och utan att dansa på sidan. Han är så jädrans jobbig. Jag hoppas verkligen att han tröttnar på det beteendet snart för det är inte ens roligt. (Även om jag skrattar åt honom ibland). Den älskade lille hästen som tydligen bara vill hoppa högt, fort och rakt fram. 

Puss o hej 

Andra skryter om sina barns framsteg , jag tänker skryta om min hund! Idag gick jag en runda genom stadsparken kl 16.30 I perfekt "ut med hunden väder. En tid ch plats då parken är fylld med skrkande barn, löpande människor , cyklande människor och framförallt hundar. För 2 år sedan hade jag kommit tillbaka från den promenaden storgråtande av ilska och uppgivenhet med en hysterisk hund som både hade varit halt o blodig (han biter sig själv i tungan när han jagar upp sig för mycket). För ett år sedan hade jag kommit hem gråtfärdig med en uppstirrad och utmattad hund. Idag kom jag hem lugn och nöjd med en lugn och harmoniskt hund. Vi mötte 10 hundar vart av 2 skällde hysteriskt på oss och en tredje var ända framme o skulle hälsa. Vi mötte skrikande barn , löpare  och cyklister. En cyklist med en hund dessutom. Allt zam gjorde på hela rundan var att ge i från sig ett enda skall. Och det var för att skälla tillbaka på en schäfer som uppenbarligen tyckte zam var extremt ful. Han drog inte i kopplet en enda gång, han visade inga agressationer mot någon hund, han skällde bara en enda gång. Jag behövde inte dra i honom , jag behövde inte skälla på honom , jag behövde inte be någon om ursäkt för mitt eller hundens beteende. Visst det kräver att jag har godis med mig men vad gör det? jag har provat hur många olika sätt som helst under zams 3 år för att få honom att gå förbi andra hundar utan att slita omkull mig och skälla som ett monster. Leksaker , trixsträning , springa förbi, vända rumpan till, sitta ner , ligga ner, verbalt korrigera honom, fysisk korrigera honom, ignorera allt , o allt på en gång , olika koppel ,olika leksaker, olika tajming,  you name it, I done it! O det enda som gett resultat är total ignorering av det negativa beteendet , massa beröm för det positiva och en godisbit i handen. O efter 3 års kamp , för det har verkligen varit en kamp, så känner jag mig väldigt nöjd med det faktum att allt som krävs idag är en godisbit i fickan. Vi kan nu en bra dag gå förbi en annan hund utan att det krävs mer än att jag för upp en knuten näve mot bröstkorgen om han fått en godisbit tidigare under promenaden. Det är absolut inte alltid det fungerar, är han uppjagad och den andra hunden skäller är det tyvärr tillbaka till fysiskt maktkamp om godiset är slut men nu är det ett undantag mer än en regel att det händer.   Vi har en lång väg kvar men promenaden idag bevisar att arbete lönar sig och man ska aldrig ge upp hoppet. 

...har varit på mitt nya jobb i snart en hel månad och jag känner i skrivandet stund att jag verkligen kan tänka mig att stanna kvar där mycket längre än till sommaren. Jag trivs verkligen. Det känns smått märkligt att jag verkligen trivs så bra som jag gör, trodde inte det när jag först tackade ja. Att det skulle vara helt ok var jag inställd på men inte att jag skulle trivas så bra. Ungarna jag jobbar med är helt underbara. Dagarna är väldigt inrutade med tydliga rutiner och tydliga scheman vilket gör att även de smått långtråkiga dagarna flyger fram eftersom vi hela tiden har något som ska göras.

Att arbeta med gravthandikappade barn har börjat sätta min livsbild lite på sned, livskvalitet har fått  en ny innebörd, vägar för att kommunicera  har utvecklats. Jag vill inte gå så långt att jag vill säga att min uppfattning av människor har ändrats men det är ändå smått galet hur människor växer fram när man lär känna dem. Friska människor växer också fram i ens ögon ju mer man lär känna dem, det är lättare att förstå någon man känner väl än en främling men när man kommunicerar med en tonåring som uttrycker sig med ögonkontakt så sker det på ett helt annat sätt och så mycket tydligare. På knappt 4v har jag gått från att sitta bredvid och verkligen inte förstå någonting av barnens kommunikation till att skapa en spellista ihop med en av pojkarna på musik han tycker om. Allt uttryckt genom ögonkontakt och små huvudrörelser.

Barnen är så otroligt ärliga. De visar verkligen riktiga känslor, inga fejkade leende utan leendena man får, kramarna man får, skriken och arga blickar, de är så uppriktiga. Att komma till jobb och bli mött av en liten tjej som kastar sig om halsen på en i en stor kram gör en riktigt glad. Det är mycket mysande, busande o lekande. Spenderade långa stunder nu under sportlovet (då det bara var fritids) liggande på en studsmatta med något barnen bredvid mig, bara liggande på rygg o växlade mellan att studsa o kramas, sen en fm i en stor sittpuff o kastade boll med en av pojkarna så han kiknade av skratt när vi övade nickningar. Känns som jag börjar omvärdera mitt eget liv när man ser hur små saker det krävs för att ge dessa barnen riktig livsglädje. 

Flera av dem är barn som inte överlevt om det inte varit för den medicinska utvecklingen, barn som kan riskera att dö av ett av deras krampanfall men barn som kiknar av skratt av att man kastar boll med dem eller gör konstiga ljud eller spelar favoritmusiken. 

Det är en härlig känsla att trivas så bra, samtidigt kunde jag nästan hoppas på att jag inte hade trivts, för det är bara ett vikariat. När vårterminen är slut är jobbet slut och med tanken på vilken utbildning jag har så är det inte riktigt den logiska vägen att slå om och börja jobba med barn-LSS. Men, jag har väldigt svårt att se att jag någonsin kommer att ångra att jag tog detta jobbet. 

o nu e det Mello, snart slut för ikväll, o snart slut på riktigt. Det är egentligen ett ganska kasst program men smått underhållande. perfekt att ha i bakgrunden när man gör något annat. 

Har däremot hållt fast vid bojkottningen av OS. Inte för att det varit någon större uppoffring, är inte särskilt intresserad av vinter sporter, men ishockeyn imorgon hade jag gärna sett. Va fasiken ska det hållas i Ryssland för? Borde det inte vara en väldigt tydlig regel att OS endast får lov att hållas i länder som följer FN.s regler för mänskliga rättigheter? Länder där alla människor får idrotta på lika villkor och vara lika mycket värda? Oavsett vem man har sex med? Det stör mig något fruktansvärt... det är ett os där Svenskarna lyckas bra o konståkning o slalom är kul att titta på o ishockey om det är en "viktig" match o sen vill jag verkligen inte titta på det för jag vill inte stötta ett OS som tillåts hållas i ett land där mänskliga rättigheter inte existerar...  

men men, känns lagom meningsfullt att bojkotta något som större delen av världen ändå glor på. som om det gör någon skillnad.. :( 

när man har mycket att göra kommer det alltid något man måste tacka nej till pga tidsbrist men de tillfällen då man är helt ledig dyker det sällan upp något. 

Igårem/kväll fanns det inget jag såg fram emot så mycket som att jag idag skulle vara 100% ledig och bara kunna vara hemma med Zam och göra absolut ingenting om jag inte kände för det. Nu sitter jag här, på rumpan i soffan o det kliar i benen för att göra något men utan egentligen ha något intresse för att göra något. Borde gå ut o springa men har ingen motivation till det alls.

Hade kunnat åka hem till mamma o pappa för middag men känner verkligen inte för att sätta mig på tåget. Arlöv är bandlyst från kartan idag. De senaste 4 veckorna har jag haft 4 dagar då jag inte åkt till Arlöv. Funderar väldigt mycket på varför jag ens flyttade därifrån. Så många gånger jag ångrat det. Alla promenader till tåget i ösregn, väntan på försenade tåg sent på kvällen o tidigt på morgonen hade kunnat undvikas o istället bara vara en 6 minuters promenad om jag bott kvar i min gamla lägenhet. Samtidigt så älskar jag min lägenhet här i Lund, trädgården är underbar, omgivningarna så mycket härligare än de på Rapsvägen, grannarna trevligare och framförallt tystare (förutom fyllona ovanför ibland). Men, min gigantiska inglasade balkong är saknad likaså mitt stora vardagsrum där min soffa fick plats på riktigt och köket med många många skåp i. Men, 1400 kr mer i hyra, glasskärvor precis utanför ytterdörren, skrikande ungar på gården dygnet runt, tråkiga promenadslingor och det faktum att det är Arlöv påminner jag mig om var gång jag promenerar till tåget kl 22.00 på kvällen i ösregn efter en kväll i ridhuset. O så fort jag fått ett fast jobb med tillräckligt bra lön för att ha råd med bil så är nackdelarna med att bo i Lund jämfört med Arlöv helt bortblåsta. 

Snacka om sidorspår... men det är trots allt så att just nu när jag jobbar i stallet minst 3kvällar/v o åker dit ytterligare gånger för att ta hand om Felix så är det smådrygt att jag inte bor kvar där. Och så hade det varit smidigt o enkelt att promenera hem till mamma o pappa för gratis o färdiglagad middag! 

Borde göra något idag, har tvättat o gått en långpromenad med Zam, vaknade inte förrän närmre halv elva för ja somna inte förrän runt 3-4 tiden, mins inte när jag sov så länge sist men skönt var det! O det tyckte Zam också! Han sover fortfarande! 

Det är jobbigt för honom att vara med i stallet hela dagarna, blir längre dagar än vad han hade på dagis o så är det tråkigare. Fast han har fått leka en hel del för både My o Peps o Zaro har varit i stallet o även lille Dennis och igår var vi i Dalby halva dagen med Elisabeth o Yassa o spårade. Jädrans vad duktig han var då, första spåret gick så där, då la vi ett ganska långt o rakt spår med bara två skarpa svängar i ganska öppen terräng, ett enkelt spår kan man tycka men inte om man heter Zam o drar igång i 190km/h när det är rakt fram. Han får upp spåret o sen drar han, svänger sedan spåret så hinner han flera meter innan han reagerar. Yassa är tvärt om, hon går lugnt o metodiskt och upptäcker direkt om spåret svänger. Spår nr 2 la vi som ett jippo av svängar i ganska tät o jobbig terräng o jäklar vad han var klockren! Tror han gick fel 2 gånger o då upptäckte han det direkt o var på det omedelbart. Han behöver utmaningen, han behöver ett spår som tvingar honom att tänka, hålla nosen i backen och tempot nere. Det är så kul att se honom jobba, han älskar det, så fort jag fäster spårlinan o ger kommandot så är han iväg och vill knappt sluta. Vi har hittat det bästa stället att utgå ifrån också, rastplats en liten bit från skryllegården precis bredvid en liten kohage, möjlighet både till öppna spår och spår inne i skogen, tak över huvudet när vi sitter o fikar i väntan på att spåren ska lägga sig och hela kohagen till hundarna att busa lösa i efter att de jobbat färdigt (även om Zam får han linan på sig då fall i fall en annan hund kommer in i hagen). 

Världens längsta inlägg känns det som det blev just nu, smått meningslöst och en massa svammel! Precis som ett blogginlägg ska vara o en tydlig indikation på att jag är smått uttråkad.... tur man jobbar hela nästa vecka! 

om jag följer mina vanliga rutiner så bör bloggen från o med nu bombaderas med meningslösa och tråkiga inlägg för tro det eller ej: Jag är sen igår officiellt arbetslös! Men, faktiskt bara en kort period! Ska få en timanställning som lärarvikarie inom Malmö Stad o har hitintills 5 arbetspass inplanerade i januari o februari. Det är inte mycket en så mycket bättre än ingenting. 

Jobbar lite till o från i stallet också men det räknas inte riktigt i min värld. 

Så på måndag är det söka jobb som gäller registera CV på en miljoner olika sidor, skicka mail till varenda människa jag kan tänka mig behöver en ny medarbetare, i nuläget inom vilken bransch som helst, bara det är ett jobb, men i framtiden hoppas jag innerligt på en anställning inom personal o organisationsutveckling. Jag vill verkligen få ett jobb där jag kan använda mig av det jag lärt mig under mina 5 långa år i skolan o gejen är den att det är väldigt mycket olika jobb som kan ha nytta av den kunskapen. För det är lika mycket fördelar som nackdelar med att ha läst breda o smått ospecificerade utbildningar där svaret på frågan "vad är du utbildad till" är en halv roman. Ibland undrar jag om jag ens vet själv men när jag läser jobbannonser så känner jag hyfsat ofta att jag har exakt de egenskaper och kvalificationer som de söker. Tyvärr saknar jag ofta den praktiska erfarenheten de efterfrågar, men någonstans måste jag få börja. Det går inte att få arbetserfarenhet utan att få ett arbete. O ser man till vilken erfarenhet jag har så är det ganska mycket o bred erfarenhet för jag har haft ganska många olika jobb o det ena har inte varit det andra likt så erfarenhet har jag gått om, bara inte alltid just exakt det som efterfrågas. 

Fram till jag får jobb kommer fokus ligga på (förutom sökande av jobb då) träning! Har blivit så otroligt förslappad de senaste månaderna så jag skäms. Det är på gränsen till obehagligt att titta på mig själv i spegeln, inte för att det är så överdrivet mycket större men muskeldefinitionen är borta o samtliga kroppsdelar är mycket mycket mycket slappare än vad de borde vara. Har kommit på den absolut bästa dieten nu också nämligen Arbetslöshetsdieten. Den går ut på att endast handla det ytterst nödvändiga i matväg fram till att jag får lön igen o hur gott det än är så är godis inte nödvändigt. (förutom en bit choklad just den där speciella veckan i månaden) O sen lägger man till att 40h i veckan nu blir ledig eftersom jag inte har ett jobb att gå till så då kan minst 20 av de timmarna tillbringas på gymmet eller ute på löpspåret! 

Det jobbiga är att börja om från början med löpningen. Har inte löptränat ordentligt sen i sommras, så det är att f hjärnan att förstå att det inte går att springa milen på 50 minuter första rundan utan att jag kanske måste börja om med att lyckas ta mig runt 5km i taget i joggingtempo. Men, å andra sidan så brukar det gå snabbt att komma igång igen för det är bara sista månaden jag inte tränat alls, hela hösten var jag trots allt på gymmet ett par dagar/v o körde blandat styrka o kondition. 

men, allt börjar på måndag så även ikväll tänker jag sitta o njuta av en stor skål godis o av någon märklig anledning titta på New Moon... den är lika dålig som den var första gången jag såg den men TV är ett trevligt sällskap på sätt o vis. 

har inte skrivit något här på hur länge som helst av två enkla anledningar, 1: Har inte haft tid. 2: har inte haft något att skriva.

Jag förstår inte helt nöjet med att skriva bara för att skriva men just nu blir det lite av det slaget ändå. Är mest frustrerad på situationen just nu men efter 1h på gymmet med det bästa Combat passet på länge så känns det mycket mer positivt än innan jag gick dit. Måste hitta någon ny sport som ger riktigt bra fysträning samtidigt som det är riktigt kul och skapar möjlighet att träffa nya människor. Tips mottages gärna!

Känns som jag står lite i ett stand by läge. Jobbar, tränar lite, rider lite, tränar lite med Zam, sover lite, äter mycket, o dagarna går mest in i varandra. Har super svårt för att planera något framåt eftersom jag inte har en susning om vad jag gör med mitt liv efter års skiftet. Kan vara tillbaka till arbetslöshet, kan vara förlängning på jobbet jag har nu, kan (förhoppningsvis) vara en ny tjänst på ett ställe jag verkligen verkligen vill jobba på/med. Vågar inte göra av med några pengar mer än nödvändigt för jag vet ju inte hur räkningarna ska betalas i januari. Vet just precis nu inte helt hur jag ska betala räkningarna denna månaden heller för idag upptäckte jag att någon har lyckats "trycka på någon knapp" så jag är tydligen inte ens anställd på mitt jobb just nu och ska enligt mitt lönebesked endast få mina reseersättningar i lön nu den 25e, dvs 162kr! O efter15 minuter i telefonkö till lönesupporten så blev jag klickad o när jag ringde upp igen så fick ajg veta att deras öppetider var 8-16 o då var ju klockan 16,06. Så lär få sitta i samtal med supporten halva dagen imorgon för vad jag vet så har jag jobbat hela månaden! Det är säkert jätte lätt att fixa men jag är vansinnigt tacksam över att jag såg det nu och inte den 25e när räkningarna ska betalas...

Zam stormtrivs på dagis iaf. Han har en Golden hane som kompis och de är tydligen oskildaktiga. Känns suveränt att ha honom där. Han är trött på morgonen och helt slut på kvällarna men återhämtar sig snabbt till helgen så nu när vi börjat spårträna på helgen så går det riktigt bra igen! Ytterligare en stress i den eventuelt stundande arbetslösheten, att han kanske kommer bli av med sin dagisplats. Det får bara inte hända för jag tror inte det går att hitta en bättre lösning till honom!

De senaste två veckorna har jag lärt mig att uppskatta helger. Det är en sån skillnad att verkligen ha helg när man jobbar måndag-fredag. Som student har helgerna kvittat fullständigt, jag har varit ledig fler onsdagar än lördagar så varför uppskatta helgen när mitt i veckan är mer att av en helg? Men nu när vardagarna är ungefär likadana så blir helgerna faktiskt något extra. O speciellt en helg som inleds med ett träningspass o sen mötte jag Karin på tåget! Har haft en super härlig helg ihop med ett av världens bästa sällskap! Spenderade hela fredagkvällen i soffan, efter att vi handlat o tvättat o rastat hunden. Låg o snacka till 3på natten, sov länge o sen var det shopping som gällde i några timmar. Kollade på kläderna jag köpt nu ikväll o insåg att det mesta är randigt... så det är bara för mig att inse att jag tycker om randigt! En skjorta var vit, leggingsen helt svarta, ett linne var mörkblått o resten var nog randigt, svart, rött, blått o vitt består min garderob av just nu.

hittade skor också så nu slipper jag ha plaskvåta fötter var gång det ens är lite dagg i gräset.

Men, tillbaka till helgen. Jenny kom över på lördagkvällen så då blev det ännu mer mat o skitsnack, om allt mellan fisar o djupa politiska diskussioner. Sov ganska länge idag också. Lyckades masa rumpan från sängen till soffan vid 9-10 o sen tyckte Zam att han skulle gå ut. Något jag inte helt höll med om o Karin skyllde på huvudvärk o lät mig gå helt ensam. SÅÅÅÅ elakt... men så anföll Zam henne när vi kom tillbaka o hoppade på hennes mage som straff   

Söndagen tillbringades precis som en söndag ska, först Harry Potter o den flammande bägaren och därefter Alice in Underland. Rostade mackor o te avlöstes med chips och cola! Sen var det tyvärr var jag tvungen att följa henne till tåget, så hon åkte norrut till Halmstad o jag åkte söderut till stallet. Lite skrittarbete i ridhuset var en härlig avslutning på en underbar helg.

Sen är det tillbaka till vardagen imorgon. En del av mig tänker att det är lite småjobbigt o ser inte alls fram emot att klockan ringer strax efter 5 men grejen är faktiskt den att jag gillar att jobba. Det är så mycket bättre att ha saker inbokade från 6-20 måndag-fredag än att inte ha något att göra eller sitta med studer dygnet runt. Börjar bli riktigt nöjd med livet nu. Ska bara få zam på dagis o hitta en bättre rutin med träningen så blir allt helt perfekt :)

sitter här i soffan o småglor på tv, äter choklad o filisoferar över livet med hunden vid sidan. Jobbat heltid i 1v nu o det är miljoner gånger bättre än att vara arbetslös o inte ha någonting att göra men jag ljuger kraftigt om jag säger att det inte har sina baksidor. Tiden räcker inte till för resten, o det är väldigt ovant att jobba inomhus o stilla sittande hela tiden. I torsdags var jag ute o sprang direkt på morgonen, den dagen kändes inte fullt så instängd som de övriga så jag ska nog se till att springa några mornar/v, framförallt de dagarna jag vet att det är inomhus o stillasittande hela dagarna. Denna veckan har det bara varit att mata in information i huvudet, lära sig hitta, rutiner, alla namn o självklart programmet jag ska undervisa i. Info, info o mer info. Har varit helt slut i huvudet när jag kommit hem och väldigt osocial. Är verkligen inte van vid att ha den mängden intryck och socialisering som det varit varje dag nu. Lite skillnad från när jag satt hemma o skrev uppsats. Då var det jag, min dator och Zam. Avskydde den situationen något fruktansvärt för det var för ensamt. Nu känns det bitvis som det blir för socialt.

Kan man någonsin bli nöjd?

Kollegorna är riktigt trevliga o när jag väl är färdig utbildad själv och kommer igång med jobbet så tror jag det kommer bli skitkul men det har varit väldigt skönt att varit ledig i 2dagar!

Varit i stallet o med Zam hela helgen. Red Felixen i parken på lördag fm, han kändes riktigt mjuk o fin. o sen var vi o hälsade på Zams nya dagis. går bara i väntar o väntar o väntar på att de ska få godkännande från länstyrelsen så de kan köra igång för det kändes super när vi var där o hälsade på. Zam gillade ägaren direkt (hon hade godis i fickorna) haha! Men det känns bra, dagiset ägs/drivs av min nya kollegas sambo o när vi pratat hund så käns det som vi har samma grundtanke bakom o nu när jag snackat med henne så känns det ännu bättre! Tror det kan bli riktigt bra för honom där. OCH hon hämtar o lämnar honom var dag!!!

Sen var det Midnattsloppet. Blev vansinnigt seg, o mtp att jag var fullständigt opepp från början så blev det inte bättre! Men när vi väl kom dit o börjat värma upp så blev det lite bättre o jag joggade imål på 56.20 så det var ändå ok. Har inte sprungit en mil sen jag spran Malmö Milen o det var 15 juni, o knappt alls sen dess. Sprungit 5km två gånger denna veckan så att springa runt hela under timmen får jag ju vara nöjd med. Träningen hela denna sommaren har varit under all kritik dålig så målet att sätta nytt rekord på Milen var långt bort!

Fick hem Pepsen igårkväll också o hade honom hemma över dagen så det blev en runda med båda vovvarna imorse, sen fick Zam hänga med mig medan Peps hängde med soffan. Ut o rida med mamma o Master, skrittrunda i härligt väder o sen ut o promenera med bästaste Jazze. Galet hur mycket man kan ha saknat en människa. Nästan så jag överväger att flytta norrut igen!

Hem sen o ut o promenera med Pepsen o sen fick han bli klippt. Det är alltid lika spännande att klippa honom. Första gången så sparkade han mig i magen med baktassarna när jag skulle klippa dem, andra gången nockade han mig med huvudet men denna gången blev det inte en enda smäll! Vi hade lite diskussioner om framtassarna som vanligt o självklart rumpan. Han är ju grymt duktig på att sitta på röven när jag ska klippa den. Men han blev ganska fin. lite tussar som jag missade men det fick duga. O så blev det en promenad till när Tina kom o hämtade honom. En helt perfekt helg med andra ord. Hästar, hundar, löpning o vänner.

Vad mer kan jag begära?