Andra skryter om sina barns framsteg , jag tänker skryta om min hund! Idag gick jag en runda genom stadsparken kl 16.30 I perfekt "ut med hunden väder. En tid ch plats då parken är fylld med skrkande barn, löpande människor , cyklande människor och framförallt hundar. För 2 år sedan hade jag kommit tillbaka från den promenaden storgråtande av ilska och uppgivenhet med en hysterisk hund som både hade varit halt o blodig (han biter sig själv i tungan när han jagar upp sig för mycket). För ett år sedan hade jag kommit hem gråtfärdig med en uppstirrad och utmattad hund. Idag kom jag hem lugn och nöjd med en lugn och harmoniskt hund. Vi mötte 10 hundar vart av 2 skällde hysteriskt på oss och en tredje var ända framme o skulle hälsa. Vi mötte skrikande barn , löpare  och cyklister. En cyklist med en hund dessutom. Allt zam gjorde på hela rundan var att ge i från sig ett enda skall. Och det var för att skälla tillbaka på en schäfer som uppenbarligen tyckte zam var extremt ful. Han drog inte i kopplet en enda gång, han visade inga agressationer mot någon hund, han skällde bara en enda gång. Jag behövde inte dra i honom , jag behövde inte skälla på honom , jag behövde inte be någon om ursäkt för mitt eller hundens beteende. Visst det kräver att jag har godis med mig men vad gör det? jag har provat hur många olika sätt som helst under zams 3 år för att få honom att gå förbi andra hundar utan att slita omkull mig och skälla som ett monster. Leksaker , trixsträning , springa förbi, vända rumpan till, sitta ner , ligga ner, verbalt korrigera honom, fysisk korrigera honom, ignorera allt , o allt på en gång , olika koppel ,olika leksaker, olika tajming,  you name it, I done it! O det enda som gett resultat är total ignorering av det negativa beteendet , massa beröm för det positiva och en godisbit i handen. O efter 3 års kamp , för det har verkligen varit en kamp, så känner jag mig väldigt nöjd med det faktum att allt som krävs idag är en godisbit i fickan. Vi kan nu en bra dag gå förbi en annan hund utan att det krävs mer än att jag för upp en knuten näve mot bröstkorgen om han fått en godisbit tidigare under promenaden. Det är absolut inte alltid det fungerar, är han uppjagad och den andra hunden skäller är det tyvärr tillbaka till fysiskt maktkamp om godiset är slut men nu är det ett undantag mer än en regel att det händer.   Vi har en lång väg kvar men promenaden idag bevisar att arbete lönar sig och man ska aldrig ge upp hoppet.