hundskrälle, tog stygnen från kastreringen i måndags o då såg allt jätte fint ut o igår kväll upptäckte jag att han på något sätt lyckats dra upp halva snittet, tillräckligt djupt för att se stygnen i undre lagret. Blev lagom trött o första tanken: in på djursjukhuset för att sy honom idag, Storhelgstillägg på veterinären! Wihoo, för jag är ju rik!!!! Men, skickade sms till min veterinär som jag tycker mer o mer om varje gång jag har med honom att göra, skickade en bild på hur såret såg ut o han menade på att så länge Zam är pigg o det inte ser ut att bli infekterat så kan vi vänta till på tisdag när han jobbar igen!

Så jäkla skönt.  

Fortfarande otroligt irriterande att det ens ska behövas, jag menar 1v efter att stygnen är borta så dras det upp! 1v...... Men ja, det är bara att hålla det rent imorgon o så köra till Landskrona på tisdag.

Men, det är så enkelt att Mörne är sjukt härlig att ha att göra med, han har öppet vanliga kontorstider, måndag-fredag 8-17 typ men när jag kastrerade Zam så fick jag hans mobilnr o instruktionerna att skicka sms (för den alltid är på ljudlös) om någon komplication skulle uppstå oavsett tid, så ringer han upp så fort han kan. O nu när han är iväg för att fira påsk o tar sig ändå tid att ringa upp o ha ett 10minuter långt rådgivningssamtal och frågar hur det går med höften, trots att det inte var pga den jag ringde, o säger till mig att höra av mig imorgon när jag vet vilken tid jag kan komma på tisdag o meddelar glatt att oavsett vilken tid jag kan så får jag gå före om det är inbokade besök! Det är små grejer men det gör att jg trivs himla bra med honom. Han känner mig, han känner hunden, han minns besöken o det är de små grejerna som gör att jag känner mig trygg o kan lita på honom. O jag vet också att han inte ber en komma in o göra undersökningar som inte behövs bara för att tjäna pengar, som sjukhusen ofta gör. Det är riktigt nice. Även om jag tycker mindre om att åka till veterinären än att åka till läkaren....   

Har hitintills haft en helt underbar påsk iaf :)       

stora delen av dagen i stallet i fredags med hundpromenader ihop med tina o Peps som avbrott o sen mat o spel med ewa o sacha på kvällen! Slappa hela fm igår för att sen åka till stallet o mysa med galningen o så träffa erik för 2h slagsmål följt av middag o en halv natt av underbart skitsnack. Idag var det sovmorgon, promenad med Jazze, fika o skitsnack med syrran o mys o bus med mina älskade busungar o sen riktigt god påskmiddag hos mamma o pappa där mormor också var med.

Det som har saknats är ordentlig träning. Körde ett pass med erik igår men det var inte riktigt så hårt som det borde vara även om det blev en del svett. O så har det blivit en del promenader men det räknas inte som motion i min bok, inte i de tempona jag gått i under helgen. Skulle ha löpt ett långpass idag men det var skönare att sätta sig här i soffan o äta påskgodis. Jobba imorn så då blir det en massa mockande o sen dubbelpass på gymmet på kvällen så helgen fick vara ledig på alla plan, inte bara det intellektuella!  O det har varit SKÖNT!!! Riktigt skönt   

we träningstävling med BTB idag, gick inte riktigt så bra som jag hoppats men inte ändå inte så dåligt som det kunde. I det stora hela är jag nöjd. Har aldrig ridit We med honom, red ett dressyrpass på honom i sommras men sen dess har vi bara hoppat. Han gjorde alla "svåra" hinder lätt som en plätt, förutom klockan där vi hade lite för brått, men serpentinerna är så man vill blunda, o tunnorna var inte helt snygga heller. Lite för mycket rumpa överallt o ingenstans, men ganska snygga skänkelvikningar som inte skulle vara där ;) O hoppet halvt i sluta, det där med att vara rak är inte helt vår grej idag. Haha!

Skrämmande när man ser sig själv rid också, fy katten vad min sits och handhållning blivit dålig igen, det är så man vill skrika: sträck på dig, lyft blicken o räta ut de där fula handlederna. Jisses, det är så jag skämt lite. Men himla bra när man kan se det själv nu när möjlighet att filma är så smidigt. Det krävs att man ska se det själv för att inse vad jag måste göra för att fixa till det. 

Igår däremot var BTB super fin! Svävade över en oxer på 1.10, högervarvet är han helt suverän i, där hänger hela kroppen med, vänstervarvet är lite svårare för han är mycket svagare där men han är så villig o så taggad i hoppningen så han gjorde ett tappert försök men petade ner bommen när vi kommer över 1m. Ska ta o anmäla mig o honom till klubbtävlingen nästa vecka, känns riktigt kul att ha en häst som jag trivs att hoppa med, det går verkligen bättre o bättre var vecka, tror jag haft honom 4v i sträck nu o var gång är jag lite mer nöjd än gången innan o det känns så skönt, känner hur självförtroendet i hoppningen äntligen börjar stiga, börjar äntligen komma ihåg hur man gör, både med rytm o teknik. Det var några år sedan sist  Riktigt härlig känsla o jag trodde aldrig någonsin att tossen BTB skulle vara hästen som fick mig dit. 

Den andra tokstollen är däremot helt knäpp, älskade galningen Felix, promenerade i ridhuset imorse medan Tina red, ca 35-40 minuter o de första 10-15 så var jag lycklig att jag hade hjälm på huvudet. Han är urdålig på att vara konvalicent, o nu har han varit i box/sjukhage vila sen i måndags så jag har full förståelse för att han är uttråkad men jävlar vad han kan bocka o sparka, var faktiskt glad att jag stod på marken o inte på ryggen, men o andra sidan så är han snällare när man rider honom än när man går med honom! Men, förhoppningsvis är det bara 3v, håller tummarna hårt att det bara var en vrickning o en liten kotledsinflamation som läker ut nu snabbt så han kan sätts igång innan han tappar allt igen! Vår lille galenpanna, tokig men söt så man får ju älska honom ändå  

att springa en halvmara på 2h om 2månader! 

15.3km idag på 1.28.20 o jag hade kunnat springa längre, det hade gått. Ville inte, planen var 15km idag o det var ju inte precis så jag kände JA, snälla längre, men det fanns ork kvar i benen till nån kilometer till. Jag är dock orolig för uppförbackarna i Gtb, där är några stycken o backar tar musten ur mina ben, tappar rytmen totalt i både takt o andning av att springa i backar så jag måste verkligen öva på det. Fokusera ett pass/v åt backträning. Får spinga upp o ner i ravinen eller jogga bort till St Hans. Det är ju inte så att Lund är särskilt backigt annars.. 

Zams fick inte följa med ut o springa idag. Ger upp på honom. Han fick 1h promenad imorse, endast i koppel, fick inte springa lös alls men likförbannat haltade han en stund på em. Bara att invänta att lönen ska komma o sen ringa till Mörne igen, *svordommar så det svartnar för ögonen* 

Hur katten ska jag klara av att leva med min hund om han inte får lov att springa? Jovisst, mental träning, yeah, I know, men de som tjatar om det har aldrig träffat min hund, de har aldrig tränat "trix" med honom, de vet inte hur inåtanorden hysterisk han blir av det. Ok, bättre för benet än löpning men han kan riva hela lägenheten av frustration för att han inte fattar o mitt tålamod lämpar sig inte för trixträning, antingen går jag därifrån eller så lägger jag mig platt på golvet och skrattar så jag gråter när Zam försöker lista ut hur man ska stänga en dörr eller ligga på sidan eller hämta något. Har försökt att träna på att hämta grejer men asså, Nej, jag gav upp. Spår får bli nästa grej vi provar, så fort skolan är klar och vädret blir bättre, Där kan jag dessutom få hjälp och träningssällskap :) 

Ska försöka ta upp rallyn igen också till sommaren, nu finns där inte utrymme, den är ju inte direkt påfrestande för benen. Inte för att han blir så trött i huvudet av det men det är något o han tyckte det var kul! Hittar jag bara en klubb med en grupp som inte har en massa tanter som får för sig att min hund kommer äta upp deras småråttor så kan jag nog också tycka det är riktigt roligt. Gruppen jag tränade med på nybörjarkursen var inte så jätte roliga, där var någon som var riktigt trevlig men det kändes lite som att vi med stora hundar inte är välkommna in i små hundsgänget o det var ju bara jag som hade en stor hund. Brydde mig inte jätte mycket men det kändes så där lagom kul när de hejade på varandra o berömde varandra hela tiden o trots att min hund gjorde bättre ifrån sig än deras så sa de inte ett ljud till mig. Kom 2a på vår avslutnings "tävling" o ingen sa ett ljud. Men ja, så klarar jag o Zam oss också jäkligt bra själva, lika barn leka bäst o det är nog ingen som kan matcha oss två. Han är en jobbig irriterande stirrboll med myror i hela jävla kroppen som ingen egentligen står ut med för länge åt gången, precis som hans matte!   men vi är jäkligt trevliga o snälla när vi sover   

på tal om att sova, när man sover ensam i en 160säng så är ju tricket att bre ut sig så mycket som möjligt. Vilket Zam definitivt fattat (att jag ska få plats räknas liksom inte) så nu har han börjar med att i stället för att snällt placera sig i fotänden eller på ENA sidan, lägga sig i mitten mitten, precis där min väl utformade grop är. Ja, nackdelen med att sova ensam i dubbelsäng är att det blir en stor grop i mitten som matchar min rumpa väldigt bra! Iaf, eftersom jag är en sån snäll matte o inte vill störa min söta hund när han väl somnar (för orka att han börjar hoppa o studsa igen) så har jag börjat lägga mig ute på kanten, hyfsat strategiskt val för att jämna ut den där rumpformade gropen dessutom, o det coola med det är att istället för att vakna med kuddar o täcke utspridda i hela sovrummet (ja, jag kastar iväg kuddarna o vänder täcket upp o ner under natten) så har jag nu i nästan 1v i sträck vaknat på exakt samma plats som jag somnat på (med ena benet hängande ut över kanten) o med både kuddar o täcken kvar på sina platser. Vet inte om det är någon undermedveten rädsla för att röra mig o riskera att  trilla med huvudet före ner i bokhyllan och symaskinen som står bredvid sängen eller vad, men det känns som det är ett tecken på att jag sover bättre? Inbillar mig det iaf, även om jag fortfarande är trött så jag kan kräka på morgonen o somnar 20gr/dag när jag sitter o läser. 

o bara pga måste jag fortsätta läsa. det tomma löftet jag gav min handledare om att ha klart teorikapitlet innan imorgon visar sig vara ett extremt tomt löfte för det är ju inte ens suck i världens susning att det kommer hända. 

over and out

PUNKT. 

Det är lagom inspirerande när man efter 5h kommer till slutet av boken och författarens slutsatser är att implementeringen av NPM kan å ena sidan vara bra men å andra sidan dålig. 

7st punkter hade han som sina slutgiltiga "åsikter" o de sa alla emot varandra. För att rädda sitt eget skinn och förtydliga vikten av sitt arbete kom citat från från andra forskare som påpekat vikten av neutrala analyser av implementering av nya reformer. O JA, absolut är det viktigt att "neutral" forskning lyfts fram, att både positiva och negativa aspekter kan lyftas upp och visas, som han själv menar, både en NPM supporter och en NPM motståndare hade fått kött på benen och nya argument av hans bok men det stör mig att någon har tillämpat flera år på att forska kring ett ämne och sen helt banalt avsluta med att säga: jo, nä, det kan ju vara både si och så. Självklart är detta en statsvetare som skrivit boken, förlåt alla statsvetare men det jag blivit introducerad för inom er kära lilla bubbla är endast Jo, men nä, men jo, men kanske litteratur. 

Jag kan irritera mig något fruktansvärt på att läsa böcker som är allt för tydliga med sina åsikter, Dexter ska vi inte prata om, fy bubblan att ta sig igenom hela den boken (ok halva sen dog jag av uttråkning) men hans åsikter bränner igenom värre än en svetslåga i smör, men så står han för dem. Han påpekar direkt vart han står så det är bara att välja, vill jag läsa eller vill jag inte läsa? Eller, kanske; Måste jag? 

När jag sitter o läser statsvetenskaplig litteratur där de uttryckligen menar att: Nä, dessa teorierna och strukturella indelningen är egentligen helt fel och värdelösa att använda sig av MEN jag gör det endå. Släpp ämnet, hitta på något nytt, gör något annat! TÄNK SJÄLV!!! Varför får man inte tänka själv inom den akademiska världen? bara strunta i vad alla andra tycker och hitta på något eget koncept som förklarar vad DU tror, inte vad de sociologiska klassikerna trodde på 1800-frösihjäl. 

Funderade på att nyttja Foucault för att argumentera kring maktskiften vid införande av nya policy begrepp och tankesätt men efter att ha skummat igenom X-antal avhandlingar och böcker där ALLA förhåller sig till Foucault som en gud så vägrar jag göra det. Det måste ju finnas någon annan som tittat på maktstrukturer inom samhället sen gubben dog som kan ta mod till sig o säga att detta är MIN egenpåhittade teori. Jag hade gladeligen använt mig av den istället, men inte av de 369-tusen som hittar på en "egen" vinkling av Foucault. Blir bara trött. 

Det enda som är bra med min uppsats just nu är att ju mer jag läser som är orelevant för uppsatsen desto mer säker blir jag på vad jag egentligen vill jobba med.

Jag borde ha läst en master i ren organisations och verksamhetsutveckling. Det är det jag håller på med på jobb, det är de teorierna jag konstant finner intressanta när jag läser nu och det är det jag kan. Verksamhetsutveckling, personalutveckling organisationer. Stora organisationer vill jag jobba med. Jag är tappad bakom flötet när det kommer till min uppsats men jag kommer leverera en kick as rapport till sjukhusledningen. O det är bara i ett minimalt projekt kring en liten yrkesgrupp. Det hade kunnat göras SÅ stort o jag hade kunnat göra det så bra! Bara så ni vet   Hade jag haft möjlighet att skriva min master i organsationsutveckling eller personalutveckling av något slag hade jag haft ett gigantiskt underlag o garanterat varit klar i Maj och fått ett bra betyg! Men jag kan inte för min vildaste fantasi lista ut hur jag ska kunna vinkla det till Welfare Policys. Det går inte, så enkelt är det, plus att jag hade nog blivit duktigt förvirrad kring vad som var jobb och vad som var skola o de kräver två olika saker av mig så det är kanske bättre att de hålls sepererade. 

Har förövrigt köpt 3 nya bh-ar idag. Insåg för nån vecka sedan att jag inte kan hitta två av mina bh-ar, de två jag använder oftast dessutom, de två som är nyast (självklart) de är puts väck, har verkligen letat överallt i lägenheten, till o med under soffan, röjt ut alla garderoberna o sänglåderna men hittar dem inte. O jag menar, vart lägger man en BH? Det är inte precis ett klädesplagg man tar av sig o glömmer på tåget. Det gör jag med vantar! Har inte sovit borta, kan inte ens minnas att jag bytt om någonstans förutom på gymmet, det skulle vara att jag förlagt dem på gymmet, en kan jag köpa att jag glömt där men TVÅ? 

Gick in på Lindex för att köpa nya vantar för det har jag inga hela kvar av, köpte 3par för inte alls länge sedan, ett par blå, ett par gröna och ett par randiga. Nu har jag EN blå, EN grön och EN trasig randig. Den andra randiga trasslade sönder sig i tvätten men de blå o gröna vetekatten vart de är. 

O jag säger bara att det är tur man har kreditkort, i nästan 2h satt jag o Ylva o klyddade med inrapporteringen av mina timmar o rättelserapporter o nu Tror vi att det ska bli rätt så jag kanske kan få ut lön iaf innan den 25e april. 

moahahahahaha, vilken falsk marknadsföring. "rampljuset" på bloggplatsen borde anmälas för falsk marknadsföring. Med en sån rubrikt tänker man ju direkt: Ja shit va ROLIGT! Den ska jag genast läsa, o så är det jätte tråkigt! 

Men så har man gått i fällan o så har bloggen fått hög besöksstatistik! Moahahahaha, exakt samma fälla som DU just nu gick i! Hahahahaha  

har en sån "hej, jag är dum i huvudet och skiter i allt" känsla i kroppen och har spenderat större delen av fm åt att surfa runt på FB o snokat på människor som jag "känner", dvs som man bara har namnet o ett ansikte på men är nyfiken o nästan tvångsmässigt måste spionera på bilder och publica uppdateringar och information bara för att.

Lyckades hitta hur man såg vem som "följer" mig utan att vara vänner med mig på fb o jag blir bara trött, någon av dem har jag nekat vänförfrågan från av den enkla anledningen att vi inte är vänner, vi har gått i skolan eller tränat/ridit tillsammans för X-antal år sedan och inte haft med varandra att göra och skulle nog inte ens säga hej till varandra om vi gick förbi varandra på stan. 

Det känns som FB handlar mycket om att ha så många vänner som möjligt o jag fattar inte riktigt den iden. Jag är ganska öppen på fb, bryr mig inte så mycket om vem som läser eller ser mina bilder för jag lägger inte upp bilder jag skäms över och jag skriver inte uppdateringar jag inte står för eller som är särskillt privata. Däremot lägger jag främst, precis som hela denna bloggen, upp inlägg o uppdateringar som är mer eller mindre meningslösa för andra människor att veta. 

Men det är väldigt smidigt, speciellt för mig som inte är särskilt bra på att hålla kontakt med människor jag känner, det där med att ringa folk har aldrig varit min starkaste sida så då är det trevligt att veta att folk man ändå bryr sig om lever och mår bra. 

FB är väldigt smidigt för att samordna saker o få ut information, både gällande stallet och skolan är det suveränt med grupper där information snabbt kan komma ut till alla men när vi på min senaste distanskurs blev hänvisade till kursens FB-sida för att få snabbt svar på frågor till lärarna så kände jag att det gått på tok för långt. Men ja, det var bara att acceptera. Så är det med det. 

ATP möte imorse för presentation av vad jag gjort hitintills  med projektet, det gick bra, fick riktigt bra respons och ser faktiskt fram emot att verkligen ta i och göra jäkligt bra ifrån mig nu på sluttampen. Måste verkligen få till en kickas rapport, artikel och presentationer för nu lutar det starkt mot att maj/juni kommer tillbringas på diverse lednings och stabsmöten! Bring It säger jag bara! 

Mitt kastreradehundaskälle är iaf ohalt idag. Blev lagom glad igår när han började hoppa på 3ben efter en extremlugn joggingrunda. Visst, vi joggade ändå 1mil men han gick i lugn trav hela vägen med några kissestopp o han är i bra kondition så det är ingen fysisk utmaning för honom men efter 1h vila så var det hoppande på tre ben som gällde resten av kvällen. Kommer inte göra någonting åt det just nu. Har bytt foder och börjat med MSM till honom (och mig själv) så det är att avvakta ett tag o se om det kan göra sitt för när vi röntgade honom så hade han fortfarande inga pålagringar eller synliga tecken på inflamation och nu har han fått remidyl i 10dagar så en ev inflamation ska ha dödats. Mörne började prata om injektionsbehandling men han tycker det är för tidigt för att behöva börja med det eller övrig medicinering. Men höften såg inte fin ut på röntgenbilderna   

men ja, sånt är livet o det är bara att tuffa vidare. Frågar man Zam så mår han hur bra som helst o kan absolut busa runt i full fart även på 3ben! Så jag får väl ta lite av hans sätt att leva o tuffa igång med 1h intensivpluggande innan det är dags att åka till stallet o ta hand om den andre halte pojken i mitt liv   

*text raderad pga för jävla mycket svordomar o gnäll* 
orka