Det började helt perfekt enligt Zam! Åkte till stallet igår för att jag skulle göra lite nytta o Zam skulle springa av sig. Zam gjorde mest nytta! 

Carina o Ingrid började städa foderkammaren... vi visste att där skulle vara möss, vi visste att där skulle vara söndertuggade fodersäcka, vi visste att där skulle vara foder som vi behövde slänga. Vad vi inte visste var att där var någonstans mellan 60-100 möss, 10-20 säckar som var söndertuggade och runda slängar 200kg kraftfoder som fick slängas.... Vad vi heller inte visste var att Art Direct Zamson är en sjuhelvetes musjägare! 

Det började ju enkelt med att 10-20 möss mer eller mindre klättrade på hans ben för att försöka komma undan. Sen blev de färre o färre efterhand som Zam dödade dem o de snabba hittade ut genom dörren

  Då började den riktiga jakten! En efter en tömde Zam foderkammaren. ALLA skulle bort, även de som gömt sig i hjulen på de nya foderkärrorna eller de puckona som kom tillbaka in. O med lite hjälp från oss människor så lyckades Zam få tag på dem! Han visade vart de var, vi skakade fram dem o han plockade dem. Tugg Tugg Tugg o spotta! Levde den när han spottade ut den så plockade han upp den igen, de skulle dö! 

Men, självklart kan livet inte bara vara positivt. Så sista musjävlen ställde till det. Bakom den nyfyllda groovtunnan gömde den sig o sprang självklart mellan väggen o tunnan när jag flyttade tunnan, Zam efter, o jag tappar greppet om tunnjävlen så den rullade lite granntillbak. Hunden sitter klämd med kroppen framför tunnan o röven mellan tunnan o väggen o ylar till. Helvete, höfterna tänkte jag, men han kom loss o galopperade efter musjävlen, och självklart klippte han den!!! Oh vad skönt tänkte jag, höfterna klarade sig, Men, så blödde det från tassen. Då har han lyckats klämma trampdynorna, mest troligt i hjulet på fodertunnan, så han har sår runt en av klorna och ett ganska gigantiskt sår mellan trampdynorna i mitten av tassen. 

Det blöder, det gör ont, o han kan absolut inte gå på tassen.... Stackars stackars Zam 

  o Allt är dessa små djurens fel! 

O de stora djuren tyckte visst att jag skulle matcha min hund med att vara skadad. 

Jävla Chester. Hade en riktigt rolig ridtur nu ikväll. Vi "hoppade", extremt överdrivet ord egentligen, men vi hittade en stig i en dunge där jag inte ridit på många år, precis som då låg där ihopsamlade pinnar över stigen, miniaturhinder, inte 50cm höga, inte ens så att Chester hoppade, men han galopperade på helt frivilligt, till o med så att jag fick bromsa för att det inte skulle gå för fort, något jag inte behövt göra på hela sommaren! Vi tog flera vändor fram o tillbaka, riktigt kul! 

Men, sen när vi kom tillbaka så fick han stå lös i fållan medan jag borstade o hästkräket är ju bara för ful, står o borstar på rumpan, så flyttar han ut benet, ställer sig på min fot, puttar till mig med sin feta mage så jag trillar, vänder sig om o glor på mig med öronen framåt medan jag sitter på röven bakom hans gigantiska röv med min fot fastkilad under hans bakhov. Inte förräns jag kastade ryktborsten i röven på honom o skrek så kunde han tänka sig att lyfta på hoven o släppa loss min stövel och stortå. Hästkräk! 

Tog ut Felixen på en liten promenad efter åt, han går snällare än vad Zam gör nu i sommarvärmen. O det var en mycket lugnare kvällspromenad än den jag tog med Zam när jag kom hem. 

Helt hysteriskt galopperar han runt på 3-ben. 7st hundar lyckas vi möta på vår lilla 15 minuterspromenad, PLUS 5 (!!!!) katter, PLUS en lös Ridgeback Tik som ser Zam o galopperar fram till honom med raggen hög, käftarna öppna och en blick som bara sa; Hej, Du ska dö!!! Jag o Zam fattade ingenting. Hennes ägare verkade fatta ännu mindre för hon såg helt chockad ut. Zam slåss aldrig med en tik så i normala fall hade jag inte brytt mig så mycket för det måste vara något seriöst fel på hunden om den på allvar ska anfalla o på riktigt skada en annan hund om som inte slåss tillbaka alls, men mtp att min hund hoppar på tre ben var jag inte särskilt road av att han skulle få stryk av en aggressiv tik så jag såg till att hålla mig själv mellan dem tills ägaren fick kontroll över sin hund igen. 

*det var det där med koppeltvång*    

har spenderat så gott som hela veckan i stallet, jobbat på fm, ridit Maja o Felix på em o hoppläger på kvällen! Finns det något bättre sätt att tillbringa en vecka? Nope. 

Har haft Ceman hela veckan o avslutade med att rida 2st 0.90 banor på Kolböra idag. Skulle startat honom på 0.90 och 1m men första ritten var så osäker så det var bättre att ta runda till på samma höjd. Har hoppat prinsen en del innan o han hoppar bra men ju fler dagar som passerat under veckan desto mer hjälp har han behövt o desto mer har jag insett att han inte kan. Red dressyr ensam i ridhuset igår och då gick det verkligen upp för mig att han är inte dum när han går emot skänkeln o vägrar svänga, 75% av gångerna så förstår han inte, 20% har han inte balans nog för att klara av det o endast 5% är det för han tycker det är roligare att springa rakt fram. Han har nog aldrig lärt sig att man ska lyssna på vikthjälperna och svänga för skänkeln. Sittande barbacka på långa tyglar var bitvis omöjligt att vända hästen. Han förstod inte vad jag ville. Så den inställningen hade idag när vi red iväg. Lillkillen är inte dum eller bråkig, han är bara oförstående. Det fick mig att hålla lugnet hela tiden, inte bli arg på honom en enda gång utan bara tänka "han ska bara lära sig" o om när man kollar på första ritten så var det rätt inställning. 

Under veckan har vi avslutat varje kväll med att säga vad vi gjort bra under ridpasset och vad hästen gjort bra och idag har Ceman gjort jätte mycket bra; Han har varit en stjärna hela dagen, gick super lugnt både dit och hem, har stått o gått runt super lugnt och avslappnat hela dagen (fick ändå vänta i ca 1-1½ h innan vi började rida fram). Han var nästan helt lugn på framridningen trots att han aldrig varit där o det var lite läskigt med nytt ridhus. Han litade på mig o hoppade framhoppningshindret direkt igen efter att dragit med sig hela hindret för att vi kom fel, han samlade ihop sig o fick bra ordning på benen och sög tag i hinderna när han väl förstod vad vi skulle göra och att han klarade av att göra det. O han höll sig på benen när vi var på väg att gå omkull. Det var det jag var absolut mest nöjd med. Vi trillade aldrig! 

Det jag gjorde bra var att jag höll mig lugn, jag bibehöll inställningen att vi var där för att lära o lät honom titta på hindrena han stannade på, lärde av mina misstag på första rundan o höll ett lägre tempo på andra rundan även om det innebar att trava så alla benen hängde med hela tiden. Jag höll huvudt kallt när vi var på väg omkull o fick upp honom med yttertygeln och kände att jag fattade ett klokt beslut med att stanna på 0.90 o inte ta upp honom på 1m. 

första rundan där! Lite si-så-där men vi kom runt o över alla hinder. Vad det var med 3an är jag inte helt säker på, men några grejer bidrog, 1: svängen innan, jag vågade inte driva på pga underlaget (2 hästar hade trillat innan o flera halkat), 2; det var bort från publiken o hästarna som stod där (vilket också bidrog på vägen till 6an) 3: precis bakom hindret så var det skugga så det kan ha varit svårt för hästarna att anpassa sig. Det var många hästar som hade svårt för det hindret nämligen. Sen tvärstoppet på 6an vetekatten egentligen, det var säkert jag som glodde på hindet! 

 
  Andra rundan var så mycket bättre. Mycket mer balans, lugnare mellan hinderna men mer sug o kraft över hinderna. Han kändes mycket tryggare på vad han skulle göra, var lättare att få bort från publiken, blev inget tvärstopp vid utgången o jag tror faktiskt vi hade hoppat 3an direkt om inte gubben viftat med sin mätpinne, för han kastade sig bort från gubben. Smått irriterande. Sen satsade han på att hoppa över staketet efter 2an/8an också, det var lite småkomiskt faktiskt :) Tänker jag att det kan vara bra att nyttja som bromskloss o så känner jag hur pållen samlar ihop sig för att hoppa! 

Är hur som helst väldigt nöjd med vår prestation idag. Övning ger färdighet så det kan bara bli bättre nu

en dag ska felix inse att man inte kan bete sig hur som helst när man är skadad, idag var inte den dagen. O en dag ska jag lära mig att om hästen försöker galoppera ut genom dörren innan tränset är på kan det vara en bra ide att stanna i ridhuset, men idag var inte den dagen. 

Nog för att Felixen alltid är piggelin men idag var överdrivet till o med för honom, det var så jag väldigt starkt funderade på om han hade ont någonstans (mer än på det halta benet då) Halva rundan gick hur lugn o fint som helst, sen började vi takta, eller, ja, snarare gå i passage, på tvären. Han gick mer upp än fram så vi kom verkligen ingenstans, tryckte jag på honom så hoppade han. Blev omkörda av en bil, då hade vi "startbox lek" o stod o gungade upp o ner i småstegra/småbocka gungande, sen gick vi vidare i passage på tvären. När vi närmade oss svängen efter ca 2/3 av rundan så kom vi inte längre. Då skulle Felix inte gå fram alls, så då gick vi baklänges och snurrade runt på bakbenen några varv. Backade halvvägs ner i åkern kom vi, sen tänkte jag att, OK, fine, då får du väl gå tillbaka om du nu vägrar gå framåt. Allt för att faktiskt lyckas komma hem tillsammans och oskadda. Kände som det var en lagom bra idé att gå längst med 70-vägen när han är på det humöret men lille Felix kom fram till att det hållet var bättre än att gå tillbaka så han vägrade att gå tillbaka. Efter mycket om och men kom han tillslut fram till att det var bättre att takta åt samma håll som mulen pekade istället för att hoppa baklänges. Men lagom till vi kom till sista tvärsvängen o bara hade en raksträcka kvar hem så kom han på att det skulle vi inte göra så åter igen böjade vi hoppa baklänges, halvvägs ner i ett dike lyckades vi komma.

Var en bil som körde in på väge o stannade till för att titta på oss. Kändes så där lagom bra att stå med en häst helt vit av svettlödder som hoppar upp o ner som en jävla karusellhäst o sparka honom allt vad jag pallar i magen för att få honom att sluta backa ner i diket... Men men, vi kom hem, båda två tillsammans i ett stycke. O så var det rakt in i spolspiltan för att bada hela hästen. Normala fall tar turelund 45 minuter att skritta runt o man kommer tillbaka lite småfrusen om man rider i dåligt väder. Idag tog det 1h o 15 minuter o vi var dränkta av svett båda två.   galne lille häst. Han är egentligen snäll o han dummar sig inte för att vara elak men det är vansinnigt tråkigt att bara skritta vecka eller vecka så jag förstår honom, jag hade också hoppat upp o ner som en tok om någon tvingade mig att vara still vecka efter vecka, men det hjälper ju inte precis hältan... 

galnelillepålle... 

blir knasig på mina tänder, mina sk 6-årständer växte aldrig upp som de skulle, det kom typ 4hörn men ingen mitt så de har gång på gång på gång blivit fyllda med diverse fyllning, lite plast o lite sånt, sen lagom innan jag blev 18 o skulle börja betala för att fylla upp dem (vilket behövde göras 1-2gr/år när jag hade riktig otur, varannat år om det var ett bra år, så fick jag riktiga porslinskronor, de slipade helt enkelt ner mina egna tänder o limmade fast en låtsas. En sån som skulle vara för evigt, som skulle bli precis som en riktig tand... yeah, not... en riktig tand har inte glapp mellan tanden o tandköttet så mikrosmutspartiklar fastnar o skapar infektioner o splittas mest troligt inte av att tugga på en mjuk kaka... det gör porslinständer. Tror förvisso det är samma nu igen, den sprack totalt för ett år sedan, då försvann hela insidan, av att bita i en mjuk bit chokladkaka som syrran bakade, nu var dte förvisso en bit kola som slet av hela utsidan... så jag känner mig som ett levande bevis på att godis o kakor INTE är bra för ens tänder. 

Men det är lite orättvist. Min syster nog aldrig haft ett enda hål i hela sitt liv o egentligen har jag super bra tänder, varenda gång jag är hos tandläkaren på det årliga rutinbesöket får jag höra att jag har bra tänder, inga karies, inga påbörjan på hål, men likförbannat lagar jag mina tänder 1gr/år, för att de spricker, hur irriterande är inte det? Kan ju säga att jag är så otroligt tacksam för Frisktandvårdsavtalen så det finns inte, hade ju varit 100% utfattig om det inte funnits. Men ja, nog gnäll... 

Fick lämna tillbaka Peps idag    Det känns lite tomt, har vant mig vid att ha en gigantisk klump att snubbla över tittsomtätt i lägenheten   

 Men, nu kändes det iaf lönt att städa så spenderade lite över 1h nu när jag kom hem från stallet med att både dammtorka, dammsuga och svabba golven! Så nu är här så rent så jag knappt vill gå ut med Zam igen för att slippa få in mer smuts. Det är något speciellt med att ha en helt nystädad lägenhet, blir en helt annan känsla, hade någon kommit över nu bara så där hade jag inte skämt det minsta över hur här ser ut, hade någon kommit för 2h sedan hade jag knappt velat släppa in dem   så illa var det 

Blev en uteritt med Felix idag igen ihop med Tina o Boy, han känns riktigt fräsch i benen o uppför sig ganska bra, han var mycket lugnare igår när vi gick själv, han o Boy triggar varandra liiite så det blev några steg i galopp när vi skulle trava men han kom snällt ner i trav igen även om han verkligen inte förstår det här med att han bara får lov att trava en liten stund varje dag. Det tycker han är ett fruktansvärt påhitt. Håller tummarna stenhårt för att Helena ger klartecken för att fortsätta rida igång honom efter nästa återbesök! 

Ugg, nä, skriva rapport var det. Måste verkligen börja producera text där nu, ligger 1v efter pga skolan o jobb i stallet. Inte bra.... Deadline 6maj, helst torsdagen veckan innan. Hjälp.... Fokus! 

we träningstävling med BTB idag, gick inte riktigt så bra som jag hoppats men inte ändå inte så dåligt som det kunde. I det stora hela är jag nöjd. Har aldrig ridit We med honom, red ett dressyrpass på honom i sommras men sen dess har vi bara hoppat. Han gjorde alla "svåra" hinder lätt som en plätt, förutom klockan där vi hade lite för brått, men serpentinerna är så man vill blunda, o tunnorna var inte helt snygga heller. Lite för mycket rumpa överallt o ingenstans, men ganska snygga skänkelvikningar som inte skulle vara där ;) O hoppet halvt i sluta, det där med att vara rak är inte helt vår grej idag. Haha!

Skrämmande när man ser sig själv rid också, fy katten vad min sits och handhållning blivit dålig igen, det är så man vill skrika: sträck på dig, lyft blicken o räta ut de där fula handlederna. Jisses, det är så jag skämt lite. Men himla bra när man kan se det själv nu när möjlighet att filma är så smidigt. Det krävs att man ska se det själv för att inse vad jag måste göra för att fixa till det. 

Igår däremot var BTB super fin! Svävade över en oxer på 1.10, högervarvet är han helt suverän i, där hänger hela kroppen med, vänstervarvet är lite svårare för han är mycket svagare där men han är så villig o så taggad i hoppningen så han gjorde ett tappert försök men petade ner bommen när vi kommer över 1m. Ska ta o anmäla mig o honom till klubbtävlingen nästa vecka, känns riktigt kul att ha en häst som jag trivs att hoppa med, det går verkligen bättre o bättre var vecka, tror jag haft honom 4v i sträck nu o var gång är jag lite mer nöjd än gången innan o det känns så skönt, känner hur självförtroendet i hoppningen äntligen börjar stiga, börjar äntligen komma ihåg hur man gör, både med rytm o teknik. Det var några år sedan sist  Riktigt härlig känsla o jag trodde aldrig någonsin att tossen BTB skulle vara hästen som fick mig dit. 

Den andra tokstollen är däremot helt knäpp, älskade galningen Felix, promenerade i ridhuset imorse medan Tina red, ca 35-40 minuter o de första 10-15 så var jag lycklig att jag hade hjälm på huvudet. Han är urdålig på att vara konvalicent, o nu har han varit i box/sjukhage vila sen i måndags så jag har full förståelse för att han är uttråkad men jävlar vad han kan bocka o sparka, var faktiskt glad att jag stod på marken o inte på ryggen, men o andra sidan så är han snällare när man rider honom än när man går med honom! Men, förhoppningsvis är det bara 3v, håller tummarna hårt att det bara var en vrickning o en liten kotledsinflamation som läker ut nu snabbt så han kan sätts igång innan han tappar allt igen! Vår lille galenpanna, tokig men söt så man får ju älska honom ändå  

tack Helena för att du skickade över denna underbara dikt. Tårarna rinner o rinner o rinner men nu har han inte ont mer

BEYOND THE RAINBOW
Author Unknown

As much as I loved the life we had and all the times we played,
I was so very tired and knew my time on earth would fade.
I saw a wondrous image then of a place that's trouble-free
Where all of us can meet again to spend eternity.

I saw the most beautiful Rainbow, and on the other side
Were meadows rich and beautiful -- lush and green and wide!
And running through the meadows as far as the eye could see
Were animals of every sort as healthy as could be!
My own tired, failing body was fresh and healed and new
And I wanted to go run with them, but I had something left to do.

I needed to reach out to you, to tell you I'm alright
That this place is truly wonderful, then a bright Glow pierced the night.
'Twas the Glow of many Candles shining bright and strong and bold
And I knew then that it held your love in its brilliant shades of gold.

For although we may not be together in the way we used to be,
We are still connected by a cord no eye can see.
So whenever you need to find me, we're never far apart
If you look beyond the Rainbow and listen with your heart.

o för er som inte fattar skvatt, kolla inlägget från igår. 

i väntan på att försäkringspapperna ska bli klara och tid ska bokas känns det som em viss känsla av dvala uppstår. Roy blev utdömd igår. Han blev halt när jag var ute o galopperade innan jag åkte iväg på min jullovssemester, o han blev inte bra från hältan, så han fick åka till atg i fredags o fick sin dödsdom. Har fortfarande inte kopplat det trots att halva gårdagen spenderades storgråtande. Det blir nog inte på riktigt förrän papperna är klara och en tid är bokad. 

men tomheten som uppstår när vetskapen om att han ska dö kommer är en märklig tomhet, han finns fortfarande, kanske en hel månad till, vem vet, men det känns ändå som han är borta. Mycket märkligt... 

Semestern däremot var helt underbar, timmar efter timmar efter timmar med skitsnack med två av världens underbaraste människor. 1natt uppe i göteborg med Jazze som dessutom resulterade i att jag hade behövt köpa en ny väska för att kunna få hem alla kläder jag köpt när vi varit ute o shoppat o sen 2 nätter i Halmstad med Karin där vi gjorde absolut ingenting, snackade, käkade, kollade film, satt o dummade oss i soffan med 10-sekundersregeln som fick komma hela tiden. Max-hamburgare till frukost kl 13.00, snack fram till kl 03 på morgonen.

Mådde så sjukt bra e dagarna så det nästan var pinsamt. Riktigt så jag nästan ville gråta när jag satte mig på tåget för att behöva åka hem. Men så var det hem till en riktigt trevlig nyårsmiddag+fest så känslan att vilja gråta försvann väldigt fort. 

Så de sista dagarna på förra året var nog de bästa dagarna på hela året. O de första dagarna detta året hoppas jag kommer vara de sämsta dagarna på hela detta året.