...har varit på mitt nya jobb i snart en hel månad och jag känner i skrivandet stund att jag verkligen kan tänka mig att stanna kvar där mycket längre än till sommaren. Jag trivs verkligen. Det känns smått märkligt att jag verkligen trivs så bra som jag gör, trodde inte det när jag först tackade ja. Att det skulle vara helt ok var jag inställd på men inte att jag skulle trivas så bra. Ungarna jag jobbar med är helt underbara. Dagarna är väldigt inrutade med tydliga rutiner och tydliga scheman vilket gör att även de smått långtråkiga dagarna flyger fram eftersom vi hela tiden har något som ska göras.

Att arbeta med gravthandikappade barn har börjat sätta min livsbild lite på sned, livskvalitet har fått  en ny innebörd, vägar för att kommunicera  har utvecklats. Jag vill inte gå så långt att jag vill säga att min uppfattning av människor har ändrats men det är ändå smått galet hur människor växer fram när man lär känna dem. Friska människor växer också fram i ens ögon ju mer man lär känna dem, det är lättare att förstå någon man känner väl än en främling men när man kommunicerar med en tonåring som uttrycker sig med ögonkontakt så sker det på ett helt annat sätt och så mycket tydligare. På knappt 4v har jag gått från att sitta bredvid och verkligen inte förstå någonting av barnens kommunikation till att skapa en spellista ihop med en av pojkarna på musik han tycker om. Allt uttryckt genom ögonkontakt och små huvudrörelser.

Barnen är så otroligt ärliga. De visar verkligen riktiga känslor, inga fejkade leende utan leendena man får, kramarna man får, skriken och arga blickar, de är så uppriktiga. Att komma till jobb och bli mött av en liten tjej som kastar sig om halsen på en i en stor kram gör en riktigt glad. Det är mycket mysande, busande o lekande. Spenderade långa stunder nu under sportlovet (då det bara var fritids) liggande på en studsmatta med något barnen bredvid mig, bara liggande på rygg o växlade mellan att studsa o kramas, sen en fm i en stor sittpuff o kastade boll med en av pojkarna så han kiknade av skratt när vi övade nickningar. Känns som jag börjar omvärdera mitt eget liv när man ser hur små saker det krävs för att ge dessa barnen riktig livsglädje. 

Flera av dem är barn som inte överlevt om det inte varit för den medicinska utvecklingen, barn som kan riskera att dö av ett av deras krampanfall men barn som kiknar av skratt av att man kastar boll med dem eller gör konstiga ljud eller spelar favoritmusiken. 

Det är en härlig känsla att trivas så bra, samtidigt kunde jag nästan hoppas på att jag inte hade trivts, för det är bara ett vikariat. När vårterminen är slut är jobbet slut och med tanken på vilken utbildning jag har så är det inte riktigt den logiska vägen att slå om och börja jobba med barn-LSS. Men, jag har väldigt svårt att se att jag någonsin kommer att ångra att jag tog detta jobbet. 

o nu e det Mello, snart slut för ikväll, o snart slut på riktigt. Det är egentligen ett ganska kasst program men smått underhållande. perfekt att ha i bakgrunden när man gör något annat. 

Har däremot hållt fast vid bojkottningen av OS. Inte för att det varit någon större uppoffring, är inte särskilt intresserad av vinter sporter, men ishockeyn imorgon hade jag gärna sett. Va fasiken ska det hållas i Ryssland för? Borde det inte vara en väldigt tydlig regel att OS endast får lov att hållas i länder som följer FN.s regler för mänskliga rättigheter? Länder där alla människor får idrotta på lika villkor och vara lika mycket värda? Oavsett vem man har sex med? Det stör mig något fruktansvärt... det är ett os där Svenskarna lyckas bra o konståkning o slalom är kul att titta på o ishockey om det är en "viktig" match o sen vill jag verkligen inte titta på det för jag vill inte stötta ett OS som tillåts hållas i ett land där mänskliga rättigheter inte existerar...  

men men, känns lagom meningsfullt att bojkotta något som större delen av världen ändå glor på. som om det gör någon skillnad.. :( 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det här med att folk tror att man är social bara för att man har djur kan jag bara inte greppa...  minns alla gånger jag åkte tåg med Sune (kaninen) o alla som satt nära en skulle prata... Why?   O som idag, där ligger jag på en gräsmatta långt b...

Andra skryter om sina barns framsteg , jag tänker skryta om min hund! Idag gick jag en runda genom stadsparken kl 16.30. I perfekt "ut med hunden väder. En tid ch plats då parken är fylld med skrkande barn, löpande människor , cyklande människor och ...

när man har mycket att göra kommer det alltid något man måste tacka nej till pga tidsbrist men de tillfällen då man är helt ledig dyker det sällan upp något.    Igårem/kväll fanns det inget jag såg fram emot så mycket som att jag idag skulle vara...

om jag följer mina vanliga rutiner så bör bloggen från o med nu bombaderas med meningslösa och tråkiga inlägg för tro det eller ej: Jag är sen igår officiellt arbetslös! Men, faktiskt bara en kort period! Ska få en timanställning som lärarvikarie ino...

har inte skrivit något här på hur länge som helst av två enkla anledningar, 1: Har inte haft tid. 2: har inte haft något att skriva. Jag förstår inte helt nöjet med att skriva bara för att skriva men just nu blir det lite av det slaget ändå. Är mes...