det känns som om livet mer och mer handlar om att man ska klara av saker, målsättning, nå sina mål, utmana sig själv, kom någonstans, lyckas... o så sätter man upp mål som är skyhöga eller jätte svåra, misslyckas o så blir man ledsen. 

Som alla som ska banta, så råkar de gå upp ett kilo och känner sig helt misslyckade o så äter de o går upp 10 till. Eller om man ska sluta röka, så tar man en cigg o så ger man upp. 

Mia sa det bäst; jag är jätte bra på att sluta äta godis, jag kan göra det varje kväll! 

Jag menar, man behöver ju inte göra det svårare än så. 

Jag är super duktig på att sluta med saker, bara inte lika bra på att låta bli att börja igen. 

O grejen är ju lite att för att bli duktig o sluta med något eller "lyckas" med något så måste man ju först ha börjar. Hur många säger inte: Fan vad duktig du är som slutat röka eller fan vad duktig du var som gick ner 40 kilo. 

Men, jag måste säga att jag känner mig vansinnigt duktig för jag har aldrig börjar röka eller snusa eller skaffa mig 40 kilos övervikt. Jag behöver inte sluta röka, gå ner i vikt, börja träna eller sluta supa för vet ni vad, jag tränar redan, röker aldrig, är normalviktig och har inte druckit alkohol på flera månader bara för att jag inte känt för det.  Så jag är fan ta mig bäst ändå. 

Har insett att det här med att sluta äta godis är inget för mig, för helt ärligt, so far denna månaden har jag tränat 30 timmar, jag dricker inte, jag röker inte, jag äter väldigt sällan skräpmat, när jag äter lagad mat så äter jag helt ok lagad mat så jag har (vad jag vet) ingen brist på någonting i min kropp utan mår fysiskt ganska förbannat bra (Om vi bortser från lite överansträngningar i musklerna) så varför ska jag då sluta med min enda last?

Hade jag slutat äta godis hade jag blivit rena rama hälsoguron     jag tror man måste ha något som är "dåligt" för kroppen o mitt dåliga är egentligen inte så dåligt om man jämför med alternativen, (även om min ena tand faller sönder med jämna mellanrum)

Tror jag fått dille på det här med diskutera hälsosamhet o jag skyller på Facebook. Vet inte om det bara är min bekantskapskrets eller om det är så generellt för alla men 5-10 inlägg/dag som mina fb-vänner skriver handlar om hur mycket de tränat eller vad de ätit. Bilder på mat, bilder på hur deras kroppar ser ut, bilder på vikten de har på stången, ap-uppdatering på hur långt de sprungit eller hur många sit-ups de gjort. O jag ska inte säga något, runkeepern var kopplad till min FB under ganska lång tid och jag uppdaterar allt som ofta kring att jag varit o tränat. Hey, fb för mig handlar om sprida onödig information om sånt som är viktigt men relativt opersonligt (läs offentligt) Det är typ som denna bloggen. Jag skriver bara svammel som jag vet att ingen direkt bryr sig om. Framförallt endast saker som jag inte bryr mig om en framtida arbetsgivare skulle läsa. Kanske inte riktigt framställer mig själv som någon smart person men sen tror jag inte heller min framtida arbetsgivare skulle läsa min blogg ändå. Fast det finns ju de som gör så man vet ju aldrig. Å andra sidan så lär jag bifoga skolarbeten och jobb jag gjort till mitt cv så jag tror de är mer talande för min intelligens än vad min blogg är. För även om jag försöker hålla det hemligt och sällan visar det så är jag egentligen förbannat smart.     

Men det känns som det här med FB-bekräftelse kan gå till överdrift också. En fd kollega till mig skrev för ett ganska bra tag sedan en statusuppdatering där hon svor åt alla att ge fan i att tagga sig på gymmet, går man dit och tränar hårt så syns det i verkligheten. O det är så sant. O jag kan själv känna samma sak ibland, även efter att jag själv taggat mig på just gymmet... lönt? Vad är det jag eftersträvar? 

Jag tränar för MIN skull, för att jag mår bra av det och det är det roligaste jag vet, jag tränar inte för att imponera på någon annan. Jag tränade som en dåre långt innan facebook fanns och jag kunde dela det med hela världen. Men jag antar att vi människor är så otroligt bekräftelsesökande att det inte räknas om inte någon annan vet om det och genom sociala medier kan vi få den bekräftelsen. Ju mer bekräftelse vi får desto mer söker vi. Jag kan ha helt fel men tror jag läst tillräckligt mycket psykologi för att våga uttala mig.... 

jaja, nu ska jag iaf dö i soffan med en enorm godispåse i famnen utan att ha tränat alls idag! Har bara tränat min hjärna och skrivit klart mer än 3/4 delar av min slutrapport och på sen svenska är jag så jävla nöjd med den!