jag dog lite innan ikväll. Var ute med Zam, vi gick där i vår egen lilla värld, han lukta på gräset och jag gick o dansade över det faktum att vi får lov att fortsätta korrigera uppsatsen fram till den 24 (även om godkännadet fortfarande måste vara inne den 21a) o så kommer där en liten vit fluffi hund springande. Den var lite större än Zams huvud. Men i full fart kom den, pälsen flygande. o Husse ropande efter: Fluffy stanna! Fluffy, fy, Fluffy, Kom hit! FLUFFY!!!!
Min hund sätter sig o jag bara väntar för att se vad som händer, när Fluffy kommer fram så skäller hon lite kaxigt på Zam som svarar med ett "hej ska vi leka" skutt, varvid hon kastar sig en halvmeter bakåt men kommer fram igen o skäller till lika kaxigt när hon fattar att Zam sitter fast! Jag tittar på henne, tittar på Husse som kommer småjoggande o ropande: Fluffy, Kom Hit! Tänker att jag kan hjälpa Husse lite på traven så jag släpper efter lite lite på Zams koppel så Fluffy hoppar ytterligare ett steg tillbaka, hon var inte alls sugen på att leka med min heltokiga buse utan vänder o travar en liten bit mot sin husse. Lägger sig sedan i gräset på säkert avstånd från Zam, skäller lite till o inväntar sin husse med rumpan mot honom. Sen följer en "tillsägelse/korrigering/what ever" som fortfarande får mig att le. 

Fluffy (dör av skratt att den heter Fluffy) lägger sig skyldigt ner på rygg med benen i luften när Husse kommer fram varvid han sätter sig på huk, förklarar för Mig att Fluffy ALDRIG brukar sticka på det viset, (detta samtidigt som han kliar Fluffy på magen) Efter att han förklarat situationen för mig så tittar han på Fluffy, lyfter ett pekfinger och "huttar" med det mot henne samtidigt som han i världens "bebisgulligullröst" säger: Fy Fluffy, Så får man INTE göra Fluffy, Fy på dej Fluffy. O så fort han satt koppel på hunden vänder hon sig om o fortsätter skälla på Zam. 

hela händelsen var bara skrattframkallande. För det första, hunden är en vit hårboll som heter FLUFFY!!! O sen hundens beteende, liten o kaxig men livrädd. Zam tyckte hon var skitrolig, han skrattade verkligen. O så Husse. Jag tycker att jag är ganska bra på att bedöma människors hundvana när man ser hur de beter sig o den mannen har nog aldrig uppfostrat en hund på riktigt. Hon hade honom lindad runt lillfingret, man såg på hela hunden när hon la sig på lagom avstånd: så, nu kommer husse till mig, Åh så lägger jag mig på rygg o är jätte söt. Det finns de som påstår att det skulle ha varit underlägsenhet men det tog inte expert för att se att det handlade inte om något annat än manipulering från hennes sida. (min hund gör nämligen exakt samma sak) O det var bara så komiskt att titta på. 

Men så kan jag inte, återigen, slås av tanken; hur hade senariet sett ut om det varit MIN hund som kommit i full galopp lös tvärs över en gräsmatta skällande. Att det får vara sån stor skillnad mellan vad små hundar och stora hundar "får lov" att göra. Gång på gång på gång blir vi "påhoppade" av småhundar där ägarna tycker att det är helt ok att de är lösa. Hussen i detta fallet var jätte trevlig och bad verkligen om ursäkt så jag håller inget emot honom, men andra kan ju få för sig att skälla på mig för att deras hund bråkar med min när DEN kommer lös. 

Det är klart det är skillnad, hade Fluffy varit en hund i Zams storlek eller större hade jag blivit vansinnigt osäker för det går inte att sparka bort en 30 kilos hund med foten samtidigt som man håller koll på sin egen 30 kilos klump o när Zam blivit biten av småhundar så har det inte lämnat ett märke men hade samma bett kommit från en stor hund hade det varit köttstycken som rykt. Så absolut är där skillnad. Men det är fortfarande lika irriterande var gång det händer o det är lika mycket koppeltvång på små hundar som på stora hundar men människor verkar inte förstå det. "ja men hon är så liten" är ingen ursäkt över att inte ha hunden under sådan kontroll som om den vore kopplad. 

Bara för någon dag sedan kom det en hund springande utanför trädgården. Den var nästan i Zams storlek (Wohoo en stor hund) Den sprang rakt fram till min granne o hennes (lilla) hund som gick förbi o skällde på dem o så kom det en kille springande efter o försökte desperat få tag på hunden (det gick så där) o då säger min granne: Ja, det är ju inte alltid så lätt att få fast dem utan koppel, (nått sånt) varpå killen svarar med: Nä, men det är inte min hund. 

Jag satt här inne o trodde inte mina öron. Nä, det är inte min hund? Smart drag att ha någon annans hund lös. Det är illa nog när man utsätter sina egna djur för faran att springa bort eller hamna i bråk, bli påkörd, springa ner en unge o riskera avlivning, men att ta risken med en kompis hund? Allvar? Passar jag någon annans hund så har jag dem aldrig lösa (utom i hundgården) för varför ta risken? Vissa människor är så urbotligt korkade. 

O nu ska jag fortsätta mitt desperata försök att få klart min analys. Jag har 207.5 timmar på mig innan den ska vara inlämnad o iväg skickat till opponenten o examinatorn men bara 144 tills den ska iväg till min handledare för att bli godkänd. (o det är där min absoluta skräck ligger) om examinatorn inte godkänner den blir det en komplettering, det vet jag att det kommer bli så det gör mig inget men om HON inte godkänner den måste jag vänta tills augusti innan jag ens får gå upp med den o det vill jag verkligen inte... så nu: JOBBA JOBBA JOOOBAAA