tycker det är småkul att bara läsa folks rubriker o "hajpar" inne på bloggplatsen, "jätte välbesökt blogg om mode och träning o alalalalalala", jaha, 30besökare/dag, hej, det har jag också ibland o det är 30 pers som liksom jag när jag skriver, är för uttråkade för att göra något annat, eller så är det 30 personer som är så där nyfikna o tycker det är kul att hålla koll på andras liv, eller mamma, för att hon vill ha koll på vad jag gör eftersom jag är urkass på att ringa henne o berätta om något kul händer :) Jag har inte för vana att hålla andra människor uppdaterade kring mitt liv för jag har sällan koll på någon annans, om det inte står på facebook :p 

Kanske ska ta o stänga ner sin facebook i nån månad o se hur många människor man kommer ihåg att man känner utan  

Men allvar, 12 åringsvardag o älskar smink o mode... när jag var 12 så var smink något man stal från mammas badrumsskåp när om man lekte utklädnad eller skulle på maskerad... för när man är 12 så går man typ i 4-5an kanske, på mitt skolfoto i 4an så har jag en orange t-tröja med Disneys Lejonkungen på, JÄTTE modemedveten!!! Fast, å andra sidan är jag 26 nu och går fortfarande runt i t-tröjor med tecknade figurer på, osminkad. Who cares? 50% av min vakna tid har jag hästskit under skosulorna, övriga tiden sitter jag framför en dator eller med näsan i en bok o då är det oftast pyjamas på, varför klä på sig för att sitta hemma o plugga? Inte min grej det där.  Dagens "outfit" hade bestått av först: svarta mjukisbyxor och en brun t-tröja med håret i en toffs o sen gula ridbyxor med en svart tröja dåld av en svart jacka, med håret i en toffs dold under en randig mössa. Woho! Checka in mitt mode va!!! Catwalk nästa!!! Fast då är jag faktiskt snyggare klädd än vad jag var förra året när folket i stallet skrattade åt mig för jag såg ut som en smurf i min blåa onepice! Det har inte blivt så kallt än, men den kommer snart fram! 

Som nu, här sitter jag, trött o jävlig o stinker hästbajs. Borde duscha o gå o lägga mig, men tänkte vänta lite. För här kommer sån där jätte intressant fakta som alla bara måste få veta om mig!!!

Har kommit på att 5h efter att jag lagt mig i sängen så måste jag gå upp för att gå o kissa, det slår aldrig fel, jag kan ha vaknat 10 gånger innan men just efter 5h så är det brådis. O det kvittar när jag somnar, har varit uppe kl 3 flera nätter i rad men så igår kom jag i säng senare för jag kom ju aldrig hem från jobb o då var det upp kl 5. Funderade på att stanna vaken då o ge mig av till gymmet eller ut o löpa men nä, Zam snarkade så mysigt så jag ville inte att han skulle vakna av att jag gick. Så idag tänkte jag att jag får ju vara uppe ur sängen till 2 så är det perfekt att vakna av sig själv kl 7 imorn! 

O jag trodde jag skulle ha tur idag, hopplektioner hela kvällen, en avtrillning i första gruppen, men den var lugn och skadefri, sen andra och tredje klarade sig helt utan så jag såg framför mig den mest lyckade hoppkvällen någonsin o dessutom en möjlighet att sluta i tid!!! Men..... så kom sista gruppen, då ska folk inte bara trilla av utan hästakrakarna måste gå omkull också. Hatar när det händer, det kan gå så jäkla illa. Får en sån klump i magen så fort jag ser att hästen är på väg omkull, o lilla Bess hamnade helt upp o ner, som tur var rullade hon över på rygg så hon slog inte en fullständig kullerbytta o ryttaren kasade iväg på andra hållet så det var bara sadeln som var mellan häst o mark men där låg hon med benen i luften. Usch o fy.... Både häst o ryttare var helt oskadda, sadeln fick sig en känga men tror den är ganska ok den också förutom lite skrapsår. Men det kan gå så djävulst illa. Var inte länge sedan tidningen skrev om en tjej som avled pga att hästen voltade över henne. Men slutet gott allting gott! 15-20 minuter sen tror jag vi stannade på så jag hann med 22.00 tåget helt perfekt 

jaja, duschen var det. Ska tvätta bort eftermiddagens o kvällens alla draman så man kan vakna pigg o fräsch imorgon. 

idag tror jag att jag fått ordning på mitt inre igen, eller, ja, så mycket ordning jag kan ha   

Känner mig så där lagom stabil. Chocken från i onsdagskväll har släppt och bearbetats flera gånger om. Det är fördelen med att det är en ridskolehäst, alla vill prata om det o jag behövde nog prata om det för att allt skulle smälta in och accepteras att det hände och att det som hände var det enda rätta. Har återigen blivit påmind om att jag tillhör en ryttarförening fylld med underbara människor, både personal och elever.

Är ganska nöjd med tillvaron generellt just precis nu o känner hur en skön trötthet börjar gnaga sig fram, den där tröttheten som kommer för man är trött och behöver sova, inte för att man är 100% mentalt och fysiskt utmattad men ändå går runt som en duracell kanin på crack. Det är en skön trötthet. Även om jag egenltigen inte har tid med det just nu. 

Har 7 inlämingsuppgifter som ska in innan jul, om jag ska få jullov,  nu är det fredag v1 av 5 och jag ligger redan 5dagar back i min planering. Var inte helt välsorterat att gå in o jobba månd-onsdag o tillbringa hela gårdagen i mitt eget huvud. O idag har hela dagen bara försvunnit. Gick upp kl7 för att åka till stallet direkt så dte skulle vara klart men orkade inte stressa. Red Roy i över 1h, skrittade fram, sen 45minuter dressyr o så lång avskrittning. Han var ganska trevlig. Skulle bråka i början, ville mest springa rakt fram utan att ta skänkeln men efter ca 30min kom han fram till att jag inte gav mig o avslutade riktigt trevligt. Ut o promenerade med Feluxen, vi kom inte så långt. mötte Tina innan vi kom ut på backen o så skällde peps när de körde iväg o då hade jag häst framför/bakom/över o vid sidan om mig typ samtidigt. Riktigt spanska ridskolan versionen. Så vi gick in i ridhuset för säkerhetsskull. Sen istället för att åka hem så åkte jag med Tina till horze o hittade nya vinterridstövlar för knappt 300kr (20% rabatt på hela köpet) så det blev både stövlar o strumpor o tuggben o täcke till Zam. Täcket var självklart för litet så får åka o byta det i veckan. Sen stannade vi på bk o käka så tanken att jag skulle vara hemma till senast 13 ändrades till 14.30 o inte har jag gjort något efter det heller. Men, jag o zam cyklade hem från stationen! Han sprang bredvid cykeln o var super duktig, han verkade till och med tycka det var roligt :) 

Dansade runt i underkläder en stund efter att ha läst mailet från läraren där det stod att min uppsats blev godkänd! Massa saker som borde varit bättre med den, LÅNGA kommentarer men den är godkänd o hon ser fram emot att jobba vidare med den under master uppsatsen! Så det är helt underbart! 

sen fick jag ju åka o hämta doppresenten till lillskrutten o prata med Jazze i 2h i telefon o nu är klockan 18.30, fredagkväll, hela veckan har varit apjobbig så nä, jag tänker inte göra något mer nu heller. Jag ska flytta mig till soffan o sätta igång en hel rad med serier, äta tårta från i lördags o godis som är kvar från i söndags. Så enkelt är det med den saken. PUNKT 

puss och hej, ät leverpastej! 

just nu är ett sånt tillfälle där jag faktiskt lärt mig att jag kanske inte ska skriva ett blogginlägg för jag är en aning mer labil än jag borde men känner samtidigt att jag behöver få skriva av mig

Fyllde år igår, wohoo, jag bryr mig inte jätte mycket om födelsedagar, man måste fortfarande jobba o göra allt annat måste, inget ändras för att det var exakt 26 år sedan jag kom ut, tjock skrikande o naken, men det är ändå en sån dag där man vill känna sig lite speciell, nån lite extra uppmärksamhet från människor i sin närhet som tycker om en, 75inlägg på facebook med grattis, o ja, det är jätte trevligt att veta att jag har 75bekanta som ger mig de där sekunderna av sitt liv för att skriva grattis på facebook o jag uppskattar det absolut gör jag det, det är alltid trevligt speciellt när det är människor som man inte direkt har kontakt med visar att de fortfarande finns där ute o kommer ihåg en, det värmer. eller när någon skriver nått lite mer speciellt till en så man faktiskt vet att det är menat för en själv och inte Copy Paste Grattis...  Men, det är väl just det, bekanta som skriver ett opersonligt Grattis på facebook. Annars är ju födelsedagar ett sånt tillfälle där man kan få en giltlig ursäkt att ta upp vänskaper som hackar eller visa uppskattning för saker man gjort senaste året, hej,jag ringer/smsar för att säga grattis! Kul att snacka med dig igen trots att vi inte hörs av så mycket nu!  En liten födelsedagspresent för att visa uppskattning kring saker man gjort under året som gått utan att det behöver kännas konstlat. Men det är kanske bara jag, Grattis! på facebook kanske är det nya sättet att visa sin uppskattning. 

Vidare blev dagen mest blaha. Satt med intervjuer som inte gav den information jag behövde o sen tokstressa iväg till stallet för att hinna fixa till pojkarna innan jag började jobba. blev positivt överraskad av ponnylektionerna som flöt på mycket bätttre än väntat

men sen... fy fan... den avslutningen på kvällen behöver jag aldrig göra om.   

Taritza, vår älskade gamla dam, hon kom till Burf samma år som jag började rida. Världens snällaste o goaste pärla, en ridlärares drömhäst. Hon kom in från lektionen på kvällen, en We-lektion med nybörjarna. Hon hade varit jätte duktig på lektionen och fått avslutat med att hoppa ett 30cm högt hinder, hon älskar att hoppa. Så fort sadeln är av så lägger hon sig ner i boxen. 1h senare står jag och Carina med henne vid uteboxen och håller henne medan hon får somna in. Tarmvred och nått ljud på hjärtat. 24år gammal lämnar denna vackra dam oss en dimmig novemberkväll. Det fanns inget att göra och Taritza visste det, hon var så lugn, hon var så harmonisk och hon såg så nöjd ut när hon låg ner. Hon var färdig, hon gick ut med flaggan i topp, avslutade där hon trivdes som bäst, i ridhuset med en nybörjare på ryggen, busande över ett hinder.

Folk har så mycket fördommar mot ridskolor och att det är synd om hästarna men denna vackra dam älskade det. Hon älskade att gå lektioner. Hon älskade att bestämma, allt skulle ske snabbt och på hennes villkor. Till och med döden bestämde hon. Vi tyckte att hon skulle ligga på höger sida så veterinären stod på vänster med sprutan, men hon ville somna på vänster sida så veterinären fick snällt flytta på sig. Det kändes så märkligt att komma till stallet idag o se hennes box tom, hon representerar allt man vill ha av en bra ridskolehäst, guda snäll, otroligt duktig, en utmaning för duktiga ryttare och en klippa för nybörjare. Att hon inte finns kvar är en sån tomhet som nog aldrig kommer fyllas. O det kändes hemskt samtidigt som det gav ett lugn att vara med när hon somnade. Hon har funnits där under hela min ridkarriär. Hon var den första stora hästen jag red, hon var den hästen jag plockade in till de rädda barnen på ponnylektionerna för att ponnierna var för busiga för 10 år sedan när jag började få undervisa. Hon har varit där alltid så att få finnas där när hon somnade in kändes helt rätt oavsett hur ont det än gjorde  

det känns lite nedrigt att behöva erkänna men Zam är snart minst smart i familjen. Ok, Gucci kommer alltid vara absolut mest korkad (sorry katten) men ett tag har Zam varit smartare än Ellen, nu har hon nog gått om. Syrran kommer väl bli toss på mig för att göra jämförelsen, men ändå   i debatten hund vc Barn vinner hund överlägset oavsett i mina ögon, men nu börjar Ellen snart bli en människa på riktigt. Hon är inte rumsren än, så där vinner Zam stort fortfarande, hon tuggar mindre på föremål hon inte ska tugga på så där vinner hon, hon förstår mycket fler ord än Zam, hon gör sig förstådd så mycket bättre än Zam, så det är nog bara den där rumsrenheten som Zam har till sin stora intellektuella fördel.
Det är ganska häftigt att se nu, den lille skiten är ju helt outbildad men så han ju bara nån månad så det får han, han är söt ändå, speciellt när han pruttar så det vibrerar i hela honom o så börjar han skratta med hela nyllet. Men Ellen, jag blev så förvånad för nån vecka sedan när pappa frågade vad hon gjort på dagis o hon svarde: målat och lekt... Hon kommunicerar på riktigt nu, ber man henne om något så fattar hon (inte alltid hon gör det dock), hon pratar o säger vad hon tycker o tänker, o äter leverpastej med sked direkt ur förpackningen, varpå hon påpekar att lillebror inte tycker om det o slevar i sig ännu mer! Jag är absolut inget stort fan av barn men när man tittar på den lille o så tänker man på att han om 2år kommer vara lika smart som sin syster så är det lite coolt. 

Sen att det är 100 miljoner gånger bättre att ha hund det är ju en helt annan diskussion. 

att inte skriva offentliga bloggar när jag är trött, arg, ledsen, upprörd, irriterad, hungrig... eh, ja, dvs på alla humör utom lugn, harmonisk och glad, dvs det är väldigt sällan jag borde skriva något alls. inte uppdatera Fb heller men där är det så få rader man skriver så man hinner inte få ur sig lika mycket där. 

Så idag har inte varit en dag jag borde skriva någonting. Hela dagen har varit en stor skitdag, vaknade helt på fel sida o fortsatte med med diskussioner jag inte fullständigt förstår varför jag behövde ha eftersom det som diskuterades tydligen gick att lösa utan problem ändå... gick vidare med att hunden satte i sig saker han absolut inte skulle sätta i sig, som jag verkligen inte kunde förstå hur jag kunde ha lämnat på en plats där han ens i sin vildaste fantasi skulle kunna få tag på dem. Ringa veterinär, sjukvårdsupplysning och giftcentralen för att tillslut fått upprepat 3 gånger av tre olika personer att jag inte behövde åka in o magpumpa honom, men såg ändå till att mamma kom hem o kollade till honom timmen efter jag lämnat honom. 

Åkte ifrån både papper, penna och datorn. Kändes ju jätte professionellt att komma till jobb för att genomföra intervjuer utan ens papper så det blev att anteckna i kalendern... o folk var försenade o jag kände att jag verkligen inte gjorde ett bra jobb, hoppade var gång telefonen burrade till för jag var säker på att mamma skulle ringa för att säga att hunden låg död i soffan. Men, ja, när jag väl kom hem 1h försent för att allt blev försenat så var han hur pigg o glad som helst. Nästan så jag blev lycklig över att se att han tuggat sönder ett kuvert han snott från bordet. (har börjar testa honom för att kunna märka om han nån  gång slutar sno saker genom att lägga ett värdelöst papper på bordet för att se om det får ligga kvar). 

Så dagen vände ganska bra där, satt med honom i knäet o fick se första avsnittet av Vänner, som jag aldrig lyckats titta på tidigare o sen iväg o köra slut fullständigt på mig på ett Body Combat pass o dessutom hämtat ut ett par nya vinterskor och ett par snygga vinterstövlar på posten o BÅDA paren passar! 

Så just precis nu är jag i ett tillstånd då uppdatering av bloggen är möjlig utan att jag ångrar mig efteråt. För min hund är frisk (iaf fysiskt ;) ), jag har ont i hela kroppen av träningen o orkar knappt lyfta fingrarna för att skriva o funderar på att öppna fönstret bara för att det ska bli kallt nog att gå med stövlar inomhus! 

O Plus att jag har ett grymt snyggt staket runt trädgården som mina älskade föräldrar satte upp till mig igår som en tidig födelsedagspresent!!!! 

så här fin är Zams just nu :) Med två jack i höger öra och en blödande klo.... Råkade klippa pulpan på ena klon för lillskiten ville inte hålla still. Råkade av samma anledning klippa honom i örat (2gånger) med trimmern. Nu vet jag iaf att skären är vassa ;) Så skönt att ha gett upp tanken på att trimma honom på riktigt, det tog knappt 1h att få honom helt klar med trimmern, motsvarande när jag gjorde det med trimkniv var 2dagar ála 3-4h/gång.. tror att mamma är lika tacksam som jag mot att slippa (hon gjorde det fler gånger) tror Zam tycker maskintrimmning är bättre han också. Det enda som är synd är att hans päls blir så extremt sträv och tät. Men ja, hellre det! 

Jag har själv ont i min stortå. jogga 4km på bandet innan figther fitnesspasset o hade aerobicskorna o inte löpskorna. Märkte inte något under tiden men nu efter känner jag i stortån att de skorna inte var helt 100 anpassade att löpa i. De är precis på gränsen till att vara för små så det kan vara det. Martin körde slut på oss fullständigt på FF, orkar knappt lyfta armarna nu men skönt är det   

Börjar få lite ordning på uppsatsen nu också, sakta men säkert. Det finns ett hopp om att den bli färdig i tid, speciellt nu när vi i klassen är fullständigt överens om att inlämingen är på måndag! Den andra uppgiften får ev gå på kompleteringsvarianten, den ska vara inne på lördag o det finns inte en suck just nu att det kommer bli klar, den är inte ens påbörjad. Men vem vet, tycker inte om att lämna in saker för sent så det blir nog någon form av konstgjord andning på det på lördag em. Har till midnatt o det är en vanlig tråkig 2sidors hemtenta så det ska ju inte ta så många timmar att fixa. Behöver ju inte tänka när jag skriver den, bara att återberätta vad boken säger   

O Zam får lite beröm idag också. Imorse mötte vi som vanligt Charlie o nu när hans ägare vet att Zam inte äter upp honom så har de tydligen sin egen ide kring hur mötet ska gå till. De kopplar loss Charlie när de ser Zam o så får han gå fram o hälsa o sen går vi vidare. Jag är inte helt förtjust i den metoden för jag vill egentligen inte att Zam ska hälsa i koppel, men å andra sidan blir det ett mkt positivare och lugnare möte eftersom Charlie inte går i taket o stressar upp Zam. Ganska direkt efter mötte vi dessutom Sigge. Den andra Airdalehanen i området. O Sigges husse var helt chockad över hur lugn Zam var. Båda hundarna satt o tittade på varandra med ett litet avstånd. De har fått hälsa o leka någon gång innan men vi är på samma "nivå" med att inte låta dem hälsa i koppel så de fick inte alls hälsa idag o båda hundarna var helt avslappnade o coola. Det är helt sjukt, jag blir så paff varenda gång Zam uppför sig på det viset så jag knappt vet vad jag ska säga. Sen påminner han mig om att han inte alltid tänker bete sig så med nästa hund men bara vetskapen om att det går är en helt underbar känsla. Det kan ju bara bli bättre nu!   

e lite nöjd med zams o mig själv, vi kom 2a på vår lilla avslutningstävling för rallyn idag. O då har vi bara varit på hälften av träningarna också :p 

Han gick inte så bra som jag hade hoppats, vi fick 3mindre poängavdrag för "nos", betyder tydligen att han nosat i marken o sen 2st för "bris", typ bristande sammarbete o sen 2 -10 för att jag drog i kopplet en gång o sen för att han satte sig i spiralen en gång så det blev fel utfördövning. Men summasummarum fick vi tydligen 72poäng. Hon som vann fick 98, hennes vovve gick super fint, de är jätte duktiga. Men jag fick hålla mig för skratt för att den enda nakenhunden fick inte ens godkänt för matten gick med sträcktkoppel hela rundan o lyfte runt hunden på momenten. Skadeglädje är den enda sanna glädjen! O sen var det lite kul för tanten som tyckt absolut minst om Zam innan lät sin vovve hälsa på honom o vågade sitta bredvid oss efter inne i klubbrummet. Det tyckte jag var lite coolt. Inte för att jag egentligen vill att han ska hälsa i koppel men för att hon visade att hon inte tycker han är ett farligt monster längre :) Så jag blev lite glad   

Ska se om jag kan flytta över till Lomma brukklubb ist nu när vår kurs är slut. Bussen stannar precis utanför min dörr o så gott som utanför hundklubben så det blir mycket lättare att ta sig fram o tillbaka. Att åka hemifrån kl 18.00 o komma hem 21.30 för 1h träning är lite drygt känner jag... 

Lagom slut i huvudet ska man väl gå o lägga sig nu också. Fick ett litet ljus som gick upp för mig idag ang inlämningen. Måste ändra frågeställningen o kommer gå tillbaka till en bok från förra årets kurs men det finns en möjlighet att jag kan få det att fungera iaf... kanske kanske... tydligen har jag skrivit helt fel på datumen också för vi har gemensamt kommit fram till att vi ska lämna in skiten på måndag. För AH skrev söndagens datum men måndag... o vart jag fått lördag ifrån vet jag inte, så nu är där till o med mer tid. Jag ser ett ljus i tunneln :) 

kan inte riktigt fatta att pållen gick så bra som han gjorde idag. Satans pigg, tror någon fodrat honom med en hink med havre. Dansade mest rundor de första 15-20minuterna så jag tröttnade o la gummibanden på honom  o satte igång Dektektivbyrån på högtalare i telefonen. O jävlar vad han gick sen, trampade under sig, lyssnade, gick i sin höga underbara trav där han bara gungar fram, öppna o slutor omvartannat både på volt o raka linjer. 100% uppmärksamhet, lyssnade på allt, plockade av gummibanden igen efter 7-8minuter o började ite galopparbete. När han vill så kan han. Byten o flyttningar i alla dess riktningar,  han bara dansade. Kunde inte sluta le o fick verkligen tvunga mig själv till att sluta rida, han är ju trots allt inte i full gång även om han idag kändes bättre än vad han har gjort på flera år. Kan inte riktigt fatta hur underbar han var att rida idag. Sen kan jag ju garantera att hade någon stått o tittat på mig så hade han abslout inte gått så fint... 

Har gått o funderat på det här med tjänster o gentjänster på senaste. Blir väl lite så när jag själv är stressad o har vansinnigt ont om tid men ändå försöker ställa upp o hjälpa andra när det behövs. Har insett det senaste året att jag nog ska sluta med det, för man får sällan något igen för det. Varken när det gäller jobb, kollegor, fritid, vänner, skola... Grejen är den att jag bryr mig inte om det här med att saker ska vara lika, tidsmässigt o kostnadsmässigt skiter jag i det. Jag kan ställa upp o hjälpa till med någon som tar en hel helg o sen bli över lycklig om personen man ställt upp för ställer upp o hjälper till med något som tar 10minuter. Det finns liksom inget "rätt ska vara rätt"... jag menar, ett exempel på hur jag tycker om att det fungerar;  jag tar Felix typ 2dagar/v o Jenny passar Zams till mig de få gånger jag behöver det, jag tillbringar mer tid hos hennes häst än hon gör med min hund men det betyder så jävla mycket att ens bara ha vetskapen om att någon kan passa zam om det krisar så även om hon bara hade kunnat ställa upp en enda gång på ett år hade det varit värt det. Så det handlar inte om det ska vara "jämt i tid o kostnader"... det är mer att det ska kännas uppskattat o uppskattning kan visas på många sätt. Jag menar, jag kan passa hästen varenda dag i en månad utan problem o sen är det mer än 100% jämt om du tar min hund en kväll, för viljan att ställa upp tillbaka finns där. Eller bara, en flaska vin eller ett helt ärligt tack, det behöver liksom inte vara mer än så om man inte gör det till mer... 

Jag har blivit så trött på att ställa upp för folk o så får man alltid höra "bara säg till om det är något jag kan hjälpa till med" men så när jag frågar om en gentjänst så får jag gång på gång nej till svar. "har inte tid" är väl det vanligaste, men ärligt, hur mycket tid tror ni jag har över för att ställa upp för er? Eller den som stör mig ännu mer, när de man ställer upp för lovar att "betala tillbaka" med någon form av kompensation o sen ändå aldrig gör det. Har massor av "kompensationer" innestående hos diverse människor just nu, ska börja ta betalt för att göra folk tjänster men hatar att sätta pris på saker jag tycker går under saker man gör för att man tycker om folk o vill vara snäll... jag menar, ett enkelt exempel på när en tjänst inte riktigt går att betala igen; som när syrran nån gång mockat till hästen för att vara snällt, det är jätte uppskattat en stressig dag när man är trött o jävlig o redan mockat 10 boxar, sånt går liksom inte att sätta ett pris på eller betala tillbaka på något annat sätt än att jag gör henne nån liknande tjänst en dag när hon är stressad.  O om jag gör någon en sån tjänst så förväntar jag mig inget tillbaka heller, man vet att personen man gör tjänsten till uppskattar det för man har inte bett om det själv o det är bara ett tecken på att man tycker om personen man stället upp för...

Men om man däremot ber om tjänsterna, då är det för mig en annan sak... om någon ber mig att ta deras arbetspass, då tycker jag att de nån gång kan ställa upp o ta mitt när jag inte kan... Jag vet inte, men som flytthjälp, har man hjälpt någon att flytta så kan man förvänta sig att den personen hjälper en själv att flytta... tjänster/gentjänster..

jag kan bara känna att planerar du inte att ge något tillbaka för att jag gett dig av min tid  och energi så skit i att säga något då. Skit i att komma med kommentaren om att du kommer ställa upp för mig om jag behöver hjälp eller "ska ge mig något", "kompensera mig" elller vad fan nu alla hittar på för kommentarer som ändå aldrig blir mer än just kommentarer. För det gör att det känns ouppskattat, då blir det ändå bara lögner av det hela. Var ärlig. Tack för hjälpen. PUNKT. bygg inte upp förväntningar kring att det ska finnas en vilja att ställa upp om det inte finns. Blir så trött på det o det har blivit så jäklar mycket av det under se senaste året. Antar att det var lättare när jag bodde i Halmstad o helt enkelt inte hade någon att ställa upp för o därför aldrig kunde förvänta mig att någon ställde upp för mig. 

Börjar väl bli en riktig bitterfitta men varför ska jag anpassa mitt liv o min tid efter andra människor när det ändå inte finns en jävel som anpassar sig efter mig?