o för er som inte fattar skvatt, kolla inlägget från igår. 

i väntan på att försäkringspapperna ska bli klara och tid ska bokas känns det som em viss känsla av dvala uppstår. Roy blev utdömd igår. Han blev halt när jag var ute o galopperade innan jag åkte iväg på min jullovssemester, o han blev inte bra från hältan, så han fick åka till atg i fredags o fick sin dödsdom. Har fortfarande inte kopplat det trots att halva gårdagen spenderades storgråtande. Det blir nog inte på riktigt förrän papperna är klara och en tid är bokad. 

men tomheten som uppstår när vetskapen om att han ska dö kommer är en märklig tomhet, han finns fortfarande, kanske en hel månad till, vem vet, men det känns ändå som han är borta. Mycket märkligt... 

Semestern däremot var helt underbar, timmar efter timmar efter timmar med skitsnack med två av världens underbaraste människor. 1natt uppe i göteborg med Jazze som dessutom resulterade i att jag hade behövt köpa en ny väska för att kunna få hem alla kläder jag köpt när vi varit ute o shoppat o sen 2 nätter i Halmstad med Karin där vi gjorde absolut ingenting, snackade, käkade, kollade film, satt o dummade oss i soffan med 10-sekundersregeln som fick komma hela tiden. Max-hamburgare till frukost kl 13.00, snack fram till kl 03 på morgonen.

Mådde så sjukt bra e dagarna så det nästan var pinsamt. Riktigt så jag nästan ville gråta när jag satte mig på tåget för att behöva åka hem. Men så var det hem till en riktigt trevlig nyårsmiddag+fest så känslan att vilja gråta försvann väldigt fort. 

Så de sista dagarna på förra året var nog de bästa dagarna på hela året. O de första dagarna detta året hoppas jag kommer vara de sämsta dagarna på hela detta året.