det mest meningslösa sysslans som finns är att leta efter saker i min lägenheten... jag förstår inte hur jag lyckas bli av med allt, men är konstant av med allt jag behöver, allt från mina nycklar, till mössor, till stumpor till hundens koppel och mobiltelefonen... Just nu ligger min telefon mest troligt på golvet i omklädesrummet i stallet, tror jag...  jag letade efter en tröja och det slutade med att jag städade hela garderoben kl 19.30 på kvällen efter att varit på hopptävling hela dagen och inte ens duchat. Hittade en massa kläder som jag knappt visste att jag hade men hittade ändå inte vad jag letade efter... har kommit på tricket för att hitta det mesta just nu, jag ska inte leta där sakerna borde ligga utan där det är mest fel för dem att ligga. Varför inte ha rena strumpor på köksbordet, jeansen i sängen, skolböckerna bakom soffan, plånboken ovanpå brödrosten, husnycklarna i garderoben och brandvarnaren i fönsterkarmen? Det som inte ligger på en plats där jag minst troligt borde lagt dem hittar jag oftat där zam tycker att de ligger bäst, som exempelvis smutsiga skor i soffan, disk i sängen eller filtar ute i en lerpöl i trädgården. Men det är nog någonting i detta att när man är hemma får man göra utlopp för allt man inte tillåter sig någon annanstans. Ok, jag är expert på att glömma vart jag lagt mina saker, ex så glömmer jag min jacka och mina vantar på alla möjliga platser i stallet och tror jämt att jag är av med mina nycklar trots att de 9 av 10 gånger bara ligger i en annan ficka än den jag letar i. När det kommer till viktiga saker, som exempelvis hästarna, jobbgrejer, jobbnycklar eller något annat liknande så har jag koll, ha jobbat som väktare i flera år och aldrig blivit av med en jobbnyckel, missar typ aldrig ett fönster på en rond eller om någon häst ska ha medicin eller något seriöst. men mina egna saker, de har ben... min lägenhet är nog ganska mycket som jag, ordnat yttre men ganska kaotiskt och oordnat på insidan. Efter en hel dag på hopptävling som hejarklack till Hanna och ridtur med tokfian efter det är jag nog mest trött.

Blev halvt sjuk av att sitta och titta på alla fina hästarna på tävlingen, vill också... vill ha en egen tävlingshäst, blev så vansinnigt sugen på att komma igång med träning på allvar, komma ut och tävla, sätta upp mål som jag kan nå, saknar Chelsea...önskar fortfarande att jag hade fått ta med henne hem när jag flyttade, hennes ägare rider ju ändå inte henne. Hon har en sån enorm potential, både i dressyr och hoppning. Hon hoppar som en katt, mjukt enkelt, och allt.

Brukar säga att det är dumt att köpa en egen häst när man ändå kan roa sig med att rida andras hästar helt kostnadsfritt, men allvar, skaffa ett jobb, tjäna ihop en hög med pengar, köpa en 5 ev 6-åring som gått bra på Breeders, med potential i både hoppning och dressyr. Träna för en bra tränare och ut o tävla, det är vad jag just nu vill. Är så trött på att bara rida, rida utan mål, utan framtidplaner varken för mig eller hästarna jag rider, jag älskar att rida, det gör jag, det är jätte kul att utveckla Charlie och se hans framsteg men min egen ridning går ingenstans, går den någonstans så är det baklänges. Hade min förra chef sett mig rida idag hade hon inte anställt mig och så hade hon undrat varför hon slängde bort 8 månader på att träna mig när jag ändå bara kastat bort det igen... Det är så grymt omotiverande just nu, men ja, hoppas ju på att ha ett ordentligt avlönat jobb till sommaren så vem vet, om ett år eller två kanske pengarna finns... inget som är bättre än väntans tider...

ska sluta gnälla nu och gå o lägga mig.