inledde dagen med en mindre hjärtattack.

Hade Zam lös nere vid reningsverkets dammar, 

Fjönten fick syn på en svan och sprang, där är avgränsningar i dammarna, ca 50cm breda betong "väggar/avgränsare, som slutar precis vid vattenytan, ut på en av dem sprang han och halka med huvudet före rakt ner i vattnet, vet inte hur djupt det är men tillräckligt för att hela hunden skulle försvinna... han kom upp och försökte ta sig tillbaka upp på "väggen" men den var glashal så han kasade bara tillbaka i, innan jag hann ta mig ut till honom hade han nog haft huvudet under vattenytan 4-5gånger och han hade nog mer panik än mig, fast det var knappt, han hade fått upp båda frambenen när jag närmade mig honom o så gled han ner igen, jag var säker på att han skulle drunkna men fick tag på halsbandet en halvmeter under ytan och fick upp honom på betongen igen o lyckades manövrera oss båda tillbaka till fastmark. Båda två plaskvåta och i världens chock. Nog för att jag vet sen innan att jag älskar min hund men att stå och se på när han nästa drunknar 

 jag vet inte vad jag hade gjort... vi bara satt vid kanten o skaka båda två, av kyla eller chock vetekatten men säkert är att han aldrig går lös vid dammarna igen förrän sommaren kommer. 

 Han har varit ute på hal is en gång innan, när jag hade Peps, då var dammen frusen rakt över o han sprang efter en anka mitt ut på isen, hade isen spruckit då hade jag nog aldrig fått upp min hund för jag hade inte kunnat ta mig ut till honom för att dra upp honom så idag var det bara en himla tur att han sprang på betongen och inte isen för nu kunde jag iaf ha något fast under fötterna när jag drog upp honom. Men fy, känns som jag har underlag för en månads mardrömmar från en 3 minutes incident.   

så resten av dagen har spenderats i soffan med varma filtar, varm O'boy (till mig) och grisöra till honom