livet går inte alltid på en dans, människor som lever "perfekta liv" tror jag inte existerar och det är ingenting jag egentligen eftersträvar, för vad är egentligen ett Perfekt liv? Nä, tacka vet jag lite motgångar. Men varför kan de inte bara sprida ut sig lite jämt... bästa vännens mamma gick bort i dagarna, anda bästa vännen blev uppsagd från sitt jobb pga nedskärning, så jävla orätvist, hon är bäst på jobbet, helt klart den bästa de har, men anställd sist= först ut.... Fy fan vad orättvist. Så de har sina massiva orättvisor att kämpa med vilket gör livet mycket mindre perfekt, o två tjejer som absolut inte förtjänar mer motgångar i sitt liv. De förtjänar att mår bra, ha jobb, lyckas med allt de vill göra o få vara lyckliga utan extra oros/sorgmoment i livet.

Mina personliga problem just nu hade varit enkla att tackla om de kommer en ock en, men varför ska de göra det. Det mest akuta problem kom jag till insikt om när jag red Roy i förmiddags, då satte jag mig och storbölade hängande över hans halst för att jag insåg att om inget händer på jobbfronten inom 1månads tid så är jag så inåtahelveterövknullad att jag inte vet vad jag ska göra. Då kommer valen stå mellan att krypa till soc och hoppas på det absolut bästa, vilket jag nog inte kommer få eftersom jag är antagen på en utbildning som sträcker sig ytterligare ett år fram (men har inte kommit in på någon sommarkurs så vad hjälper det mig ekonomisk under vårt 3månaders csn uppehåll) Jag kan leva med att ha lite pengar, det stör inte mig någon att inte råd med saker som semestrar, klassresor till Bryssel, köpa kläder när som helst, det kan jag leva med utan några som helst problem, men jag kan inte leva med att jag inte kommer kunna betala varken hyra, mat eller hundmat i junli månad för pengarna är slut och jag inte har haft råd att spara ihop en tillräckligt stor buffert för att klara mer än 1 1/3e dels månad. Stressen och oron över att redan sökt 150 jobb o bara får NEJ är inte roligt att leva med just nu.

Sen lägger vi till att mitt älskade gråa sto fick vad jag tror blir dödsdommen idag. Hon har nu 1 månad på sig att sätta igång för att bevisa att det är lönt att fortsätta jobba henne. Första hältan som dyker upp så åker hon in igen direkt och kommer bli utdömd då. O vad som egentligen gör mig ännu mer förbannad och ledsen är att jag inte ens kommer få rida henne under hennes sista månad, för det ska en i personalen göra. Jag tycker det är elakt, riktigt jävla elakt. Jag har jobbat med den hästen under varenda jäkla skada hon haft de senaste 1½ året o så får jag inte rida henne under vad som (om inte ett mirakel inträffar) blir hennes sista månad. Nä, det är inte kul att rida en häst som man hela tiden tänker på som utdömd över om hon inte är det än, men jag älskar det jäkla stot o om hon kanske bara ska få finnas kvar i en månad till så tycker jag att jag kan få lov att spendera den sista månaden med henne för det finns ingen jävla människa på den ridskolan som haft hand om henne mer än mig. Men ja, sånt är väl livet...

Måste försöka fördela min tid denna vecka mellan hästarna, aktiv träning av Zam, jobbsökande och plugg, prioriteten kommer nog i omvändordning. Jobbar på lördag vilket jag inte är glad för, jag behöver lönen, men jag hade behövt tiden mer till annat.

Får dessutom se om jag ens är frisk när jag vaknar imorgon. Hade feber halva dagen igår (em/kväll) feber fram till ca lunch idag, sträckningen i benet var bättre men börjar stelna til igen, halsen blev bättre av att sova igår men har börjat svida nu igen o näsan började rinna nu när jag kom ut ur duschen.

Så hej, här är mitt liv. Det är inte som jag själv vill ha det just nu men de punkterna jag kan fixa och göra något åt jobbar jag som fan på att fixa...

sorry för ett gnällinlägg men det var inte mycket positivt som kom ut denna dagen. Eller jo; sprang vårruset (5km) på 30.30 min, det är iaf hyfsat bra.

tack o hej. nu ska jag sova o förhåppningvis glömma att denna dag ens exitrat.